...det första.
I dopfunt.
Sjukt soft, tyckte Owe och plaskade loss. A-barnet knäppte händerna vid bön, log mot prästen och blev inte rädd för orgeln.
Sjukt jobbigt tyckte slitna morsan och drog en suck av lättnad när den kakstinna köttiga moderskroppen fick slinka ner i satinbädden. Icke på långa vägar står de Birgersonska föräldrarna redo att hålla konfirmation, student, bröllop eller dylikt. Det hela tar slut, här och nu.
Dock med stora mått förnöjsamhet.
Så mycket nöjd, stinn och trött bjuder jag er en god natt.
Natten är ett skepp och nu vi seglar mot gryningen...
AVE!
lördag 27 februari 2010
tisdag 23 februari 2010
Nedflyttning, förbränning och rapsolja
Lika som bär. Barn och barnafadern.
Även på insidan.
Å tur va väl det.
Förbränningen hos det lilla flodhästbarnet förefaller vara enorm.
Aktiviteten är densamma.
All vaken tid tillbringas på alla fyra. Vilken stoisk envishet (eventuellt ett litet karaktärsdrag från modern då...). Vilken vilja och drivkraft.
Där står han på knä och gungar som en liten kulting.
En slinker han fram, å en slinker han bak och vips slinker han på nosen. Eller bakåt. Men framåt, nej inte framåt. Ingen gång under de 2 senaste veckornas outtröttliga försök att krypa har Moto Moto ännu kommit framåt. Emellanåt tittar han mycket uppfordrande på sin omgivning för att få hjälp att närma sig något föremål som han backat bort från, men för det mesta så står han bara där och gungar. Ser varken smart eller snabb ut. Men smärt. Vilket leder oss in på rapsoljan. Som Owie Bowie nu blivit ordinerad att äta till varje måltid. En liten slurk rapsis till såväl gröt som lunch som välling. Han har alltså inte ärvt min tjockisgen. Han är lite för slank kraken fast han käkar så att det kommer upp igen.
Å det är just det som vår tillvaro handlar om, att komma upp igen, vare sig det handlar om upp på alla fyra eller upp ur strupen då man glupskt intagit lite tooo much (barnet då inte modern även om mitt patologiska förhållande till karamellkungen också skulle kunna generera lite uppstötningar en kulen tisdagskväll...). Å det här med att komma upp igen, på alla fyra, har i sin tur föranlett att vi flyttat ner ungen till lägsta läget i spjälsängen.
Där kan man nu beundra honom när han till och med i sömnen kryptränar.
Skam den som ger sig!
AVE!
Även på insidan.
Å tur va väl det.
Förbränningen hos det lilla flodhästbarnet förefaller vara enorm.
Aktiviteten är densamma.
All vaken tid tillbringas på alla fyra. Vilken stoisk envishet (eventuellt ett litet karaktärsdrag från modern då...). Vilken vilja och drivkraft.
Där står han på knä och gungar som en liten kulting.
En slinker han fram, å en slinker han bak och vips slinker han på nosen. Eller bakåt. Men framåt, nej inte framåt. Ingen gång under de 2 senaste veckornas outtröttliga försök att krypa har Moto Moto ännu kommit framåt. Emellanåt tittar han mycket uppfordrande på sin omgivning för att få hjälp att närma sig något föremål som han backat bort från, men för det mesta så står han bara där och gungar. Ser varken smart eller snabb ut. Men smärt. Vilket leder oss in på rapsoljan. Som Owie Bowie nu blivit ordinerad att äta till varje måltid. En liten slurk rapsis till såväl gröt som lunch som välling. Han har alltså inte ärvt min tjockisgen. Han är lite för slank kraken fast han käkar så att det kommer upp igen.
Å det är just det som vår tillvaro handlar om, att komma upp igen, vare sig det handlar om upp på alla fyra eller upp ur strupen då man glupskt intagit lite tooo much (barnet då inte modern även om mitt patologiska förhållande till karamellkungen också skulle kunna generera lite uppstötningar en kulen tisdagskväll...). Å det här med att komma upp igen, på alla fyra, har i sin tur föranlett att vi flyttat ner ungen till lägsta läget i spjälsängen.
Där kan man nu beundra honom när han till och med i sömnen kryptränar.
Skam den som ger sig!
AVE!
måndag 22 februari 2010
Å jag som trodde att -15 va kallt.
-22 är helt klart kallare.
Och samtidigt som ett renande isvaksbad.
Allt släpper och rinner ut genom nosen.
Kvar finns bara bomullen som ockuperar min frontallobs hålrum.
Ingen feber men som i töcken.
Dimma.
Men så tittar solen fram och vinterlandskapets skönhet tar andan ur mej.
Så fast jag fick vända hemåt igen från jobb med ogjort ärende, kippandes efter luft, med en gröngul elva mitt i planeten så känner jag frid. Och tacksamhet för allt jag har. En vän som lever sitt livs mardröm har påmint mej om att leva i nuet och att bejaka varje ögonblick av lycka som kommer i min väg.
Mod är att möta övermäktig fiende och ändå rakryggad pulsa fram i snömodden fast man känner sig liten, vettskrämd och mosad.
Jessan, du är David.
AVE!
-22 är helt klart kallare.
Och samtidigt som ett renande isvaksbad.
Allt släpper och rinner ut genom nosen.
Kvar finns bara bomullen som ockuperar min frontallobs hålrum.
Ingen feber men som i töcken.
Dimma.
Men så tittar solen fram och vinterlandskapets skönhet tar andan ur mej.
Så fast jag fick vända hemåt igen från jobb med ogjort ärende, kippandes efter luft, med en gröngul elva mitt i planeten så känner jag frid. Och tacksamhet för allt jag har. En vän som lever sitt livs mardröm har påmint mej om att leva i nuet och att bejaka varje ögonblick av lycka som kommer i min väg.
Mod är att möta övermäktig fiende och ändå rakryggad pulsa fram i snömodden fast man känner sig liten, vettskrämd och mosad.
Jessan, du är David.
AVE!
söndag 21 februari 2010
Gnistrande söndag
-15.
Sol.
Vitt, vitt, vitt.
Som fluff.
Eller vispad grädde med vaniljsocker.
Överallt.
Å.
Ni vill väl inte höra om mer väder.
Men ack vad det är vackert.
Å på tal om väder. Och vänskap.
Vänskap är att åka till förorten på tjejkväll trots att vädrets makter gör allt för att resan skall bli endera omöjlig eller horribel.
Så.
Nu vet ni.
AVE!
Sol.
Vitt, vitt, vitt.
Som fluff.
Eller vispad grädde med vaniljsocker.
Överallt.
Å.
Ni vill väl inte höra om mer väder.
Men ack vad det är vackert.
Å på tal om väder. Och vänskap.
Vänskap är att åka till förorten på tjejkväll trots att vädrets makter gör allt för att resan skall bli endera omöjlig eller horribel.
Så.
Nu vet ni.
AVE!
fredag 19 februari 2010
torsdag 18 februari 2010
Soffan.
Jag och Flodis.
Å Björn (Ferry).
Nån nyss tappad illaluktande bit tonfisk (jag har upptäckt att jag sannerligen har befäst duglighet i att arrangera tonfisksallad!!), ett gammalt popcorn och en använd babywipe (dock ej i smutsig rumpa ;)).
Livet kunde vart sämre!
Himlen är en plats på jorden!
AVE!
Jag och Flodis.
Å Björn (Ferry).
Nån nyss tappad illaluktande bit tonfisk (jag har upptäckt att jag sannerligen har befäst duglighet i att arrangera tonfisksallad!!), ett gammalt popcorn och en använd babywipe (dock ej i smutsig rumpa ;)).
Livet kunde vart sämre!
Himlen är en plats på jorden!
AVE!
onsdag 17 februari 2010
tisdag 16 februari 2010
Upp som en sol...
I Jakan är det inte Facebook som gäller utan faceplant.
Den lilla köttbiten håller på och kryptränar. Kurar ihop sig som en liten boll, kommer upp stående på knä med luft under magen, å så störtar han ner på lilla nosen. Veka armar. Blir kanske ingen gymnast av honom som blir vida känd för att länge och väl kunna hänga i stora korset.
Dagen har dessutom bjudit på familjepromenad och jobb. Jag spetade iväg mot jobbet imorse med mitt 12 cm kortare hår och fläckig hårbotten är jag rädd. Det hela förlöpte dock väl och jag kunde åter ankomma hemmet lagom till lunch. Sen bar det av ut i modden. Jag undrar just hur det ska kännas sen, när snön inte ligger som ett bedårande brunt täcke över moder jord, att framföra vagnen över Jakans jaktmarker.
När vi kom hem hade vi fredagsmyyyyyyyyyyys.
Vilket tyvärr inte innebär vad det en gång gjorde. Det var bättre förr, visst?
Nu skall barn och moder sova sött efter detta:
1.
Krya på dej mamma/mormor!
2.
All vår värme, tro och vårt hopp till Jessan och Della (med pappa och storebror). Må all världens lycka vänta på er bortom de mörkaste av vatten.
Snö som är gul, är inget kul.
AVE!
Den lilla köttbiten håller på och kryptränar. Kurar ihop sig som en liten boll, kommer upp stående på knä med luft under magen, å så störtar han ner på lilla nosen. Veka armar. Blir kanske ingen gymnast av honom som blir vida känd för att länge och väl kunna hänga i stora korset.
Dagen har dessutom bjudit på familjepromenad och jobb. Jag spetade iväg mot jobbet imorse med mitt 12 cm kortare hår och fläckig hårbotten är jag rädd. Det hela förlöpte dock väl och jag kunde åter ankomma hemmet lagom till lunch. Sen bar det av ut i modden. Jag undrar just hur det ska kännas sen, när snön inte ligger som ett bedårande brunt täcke över moder jord, att framföra vagnen över Jakans jaktmarker.
När vi kom hem hade vi fredagsmyyyyyyyyyyys.
Vilket tyvärr inte innebär vad det en gång gjorde. Det var bättre förr, visst?
Nu skall barn och moder sova sött efter detta:
1.
Krya på dej mamma/mormor!
2.
All vår värme, tro och vårt hopp till Jessan och Della (med pappa och storebror). Må all världens lycka vänta på er bortom de mörkaste av vatten.
Snö som är gul, är inget kul.
AVE!
måndag 15 februari 2010
Igår hjärtats dag.
Så ock idag. Fast mer utmaning av detsamma.
Ut på Järvafältet i modden. På en sju helskotta prommis med mammor och barn.
Detta efter en inte så j-la fantastisk natt med liten Bow som vägrade sova. Skrek och gormade. Snuttade, tuttade, fick välling, fick gos. Fick till och med dra mej i håret. Men icke. Insomning efter halv två på natten gör att dagens reprisering av OS är gammal skåpmat i det Birgersonska nästet. Efter prommis fick Owe fint besök av tösen Lilly. Och som han försökte få henne att trivas. Han ormade sig, viskade, försökte småtafsa lite och charma henne på alla tänkbara sätt.
Lilly var dock inte helt impad...
På tal om hår förresten, jag har i ottan varit nere hos frissan och saxat bort lite döda strån från huvudet. Slängde även i lite toning. Känner mej sålunda lite som ny faktiskt!
Nu kallar pliken. Det har, som vi fånigt leende föräldrar väljer att formulera det, "sprakat lite i brallan" på flodhästköttet. Och det arma barnets fader befattar sig inte med sånt. Inte idag.
För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt...
(Nalle Puh)
AVE!
Så ock idag. Fast mer utmaning av detsamma.
Ut på Järvafältet i modden. På en sju helskotta prommis med mammor och barn.
Detta efter en inte så j-la fantastisk natt med liten Bow som vägrade sova. Skrek och gormade. Snuttade, tuttade, fick välling, fick gos. Fick till och med dra mej i håret. Men icke. Insomning efter halv två på natten gör att dagens reprisering av OS är gammal skåpmat i det Birgersonska nästet. Efter prommis fick Owe fint besök av tösen Lilly. Och som han försökte få henne att trivas. Han ormade sig, viskade, försökte småtafsa lite och charma henne på alla tänkbara sätt.
Lilly var dock inte helt impad...
På tal om hår förresten, jag har i ottan varit nere hos frissan och saxat bort lite döda strån från huvudet. Slängde även i lite toning. Känner mej sålunda lite som ny faktiskt!
Nu kallar pliken. Det har, som vi fånigt leende föräldrar väljer att formulera det, "sprakat lite i brallan" på flodhästköttet. Och det arma barnets fader befattar sig inte med sånt. Inte idag.
För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt...
(Nalle Puh)
AVE!
söndag 14 februari 2010
Idag höjer vi hatten för vår fina cupcake Frikadellen som firar 6 månader.
Vi skickar även en stor kram och ett extra hjärta till Della med familj.
Alla ni andra där ute som älskas av oss:❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤
Det värsta och allvarligaste hjärtfelet heter hjärtlöshet...
AVE!
lördag 13 februari 2010
Namnsdag och 6 månader...
...på samma gång
Owe är ett mansnamn med danskt ursprung och användes fram till 1800-talet främst i Skåne, men blev sedan vanligt i hela Sverige. Namnets betydelse är omtvistat, i Danmark menar man att det har samma ursprung som Åke (som i sin tur betyder anfader/lillefar), medan man i Sverige oftast hävdar att det har sitt ursprung i det fornnordiska agh - egg, men det kan även ha sitt ursprung i ordet agi- oro, fruktan. Vi kör på det sistnämnda - sjukt mycke tuffare!!
6 minuter
6 dagar
6 månader
3416400 andetag av ny betydelse. 183 dagar av nytt liv.
Av ren kärlek.
Och lycka.
Ett nytt liv.
Inte bara för babyn.
För oss.
Faderskap.
Moderskap.
Gemenskap.
Innebörd.
Mening med liv.
Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
AVE!
Owe är ett mansnamn med danskt ursprung och användes fram till 1800-talet främst i Skåne, men blev sedan vanligt i hela Sverige. Namnets betydelse är omtvistat, i Danmark menar man att det har samma ursprung som Åke (som i sin tur betyder anfader/lillefar), medan man i Sverige oftast hävdar att det har sitt ursprung i det fornnordiska agh - egg, men det kan även ha sitt ursprung i ordet agi- oro, fruktan. Vi kör på det sistnämnda - sjukt mycke tuffare!!
6 minuter
6 dagar
6 månader
3416400 andetag av ny betydelse. 183 dagar av nytt liv.
Av ren kärlek.
Och lycka.
Ett nytt liv.
Inte bara för babyn.
För oss.
Faderskap.
Moderskap.
Gemenskap.
Innebörd.
Mening med liv.
Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
AVE!
torsdag 11 februari 2010
Uppdatering, Modig och playdate
I tisdags avslutades kursen i babymassage som vi gått.
Sippan fick sitt första diplom. Jag sörjer lite den gemenskap som funnits under tisdagseftermiddagarna och hoppas att den kan fortsätta existera.
Igår var vi i kyrkan där Owe inom kort skall upptas i den välsignade gemenskapen. Det var fint och BoBo tände ljus för bröder.
Det var också fint.
Idag har tv4 äntligen gjort något rätt. Lennart Modig sitter i studion i morgontv. Hela han är fantastisk.
Framtoningen, intonationen, språkbruket.
Å så i team med Blondie!
Helt oslagbart, ja kommer mig inte för att ens under reklamavbrotten byta till svt:s lite mer sofistikerade variant av soffhäng...
Vill också passa på att ödmjukt böja min nacke för DN som vågar sig på att utnämna Noomi Rapace som kulturpristagare.
Känns väldigt modernt!
Och bra där DN säger jag även om jag misstänker att en massa bajsnödiga kulturprissar inte alls håller med!
Vidare bjuder dagen på playdate.
Thord the Ford åker mot Älta med Stockholms snyggaste och finaste brandsoldat där bak med baby O.
Omfångsrika modern bakom ratten men framför flötet.
Så.
Kultur är inte en snuttefilt eller ett gipsförband att staga upp dinglande lemmar med. Kultur är bensin och eld i baken, att inte kunna sitta stilla utan hela tiden flytta sig, att hitta takten inte i det taktfasta utan i den stora, obestämbara rytmik som är vårt gemensamma villkor.
(Klaus Rifbjerg)
AVE!
Sippan fick sitt första diplom. Jag sörjer lite den gemenskap som funnits under tisdagseftermiddagarna och hoppas att den kan fortsätta existera.
Igår var vi i kyrkan där Owe inom kort skall upptas i den välsignade gemenskapen. Det var fint och BoBo tände ljus för bröder.
Det var också fint.
Idag har tv4 äntligen gjort något rätt. Lennart Modig sitter i studion i morgontv. Hela han är fantastisk.
Framtoningen, intonationen, språkbruket.
Å så i team med Blondie!
Helt oslagbart, ja kommer mig inte för att ens under reklamavbrotten byta till svt:s lite mer sofistikerade variant av soffhäng...
Vill också passa på att ödmjukt böja min nacke för DN som vågar sig på att utnämna Noomi Rapace som kulturpristagare.
Känns väldigt modernt!
Och bra där DN säger jag även om jag misstänker att en massa bajsnödiga kulturprissar inte alls håller med!
Vidare bjuder dagen på playdate.
Thord the Ford åker mot Älta med Stockholms snyggaste och finaste brandsoldat där bak med baby O.
Omfångsrika modern bakom ratten men framför flötet.
Så.
Kultur är inte en snuttefilt eller ett gipsförband att staga upp dinglande lemmar med. Kultur är bensin och eld i baken, att inte kunna sitta stilla utan hela tiden flytta sig, att hitta takten inte i det taktfasta utan i den stora, obestämbara rytmik som är vårt gemensamma villkor.
(Klaus Rifbjerg)
AVE!
tisdag 9 februari 2010
Gässen flytta
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!
(Dan Andersson)
Peace!
AVE!
måndag 8 februari 2010
Dolph och välling 4 all...
Dolph 4 president.
Välling 4-ever.
Hurra 4 Fiffi.
Mormor kom.
Det var härligt.
Vi såg på Dolphan.
Det var ännu härligare.
Sen började ett program som hette Solsidan, där sa dom att jag var en dålig mamma som matar Flodisungen direkt ur barnmatsburken.
Det var inte härligt.
Jag blev mycket ledsen.
Så jag åt popcorn.
Sen åkte mormodern igen.
Det var inte heller härligt.
Men välling är.
Som fan.
Barnet sov hela långa natten efter att ha klunkat i sig den trögflytande snaskiga sörjan.
Själv låg jag vaken och juckade tomt eftersom pappi BoBo jobbade natt.
Idag jobb, promenad och Fias födelsedag (Hurra honey!). Baby Jack och Baby Owe ordentligt nedpackade.
2 mödrar som tappert bar sin last över vidderna.
Vita vyer.
Vackert.
Men.
Förstämning och stort vemod i officershustruhjärtat.
Och i Smuts och Dennis hjärtat.
Alla tankar till dem som blir kvar.
Och till alla som kämpat, kämpar eller kommer att kämpa för fred någonstans.
Någon gång.
Slutligen potpurri.
Owe medley.
Och nåt att tro på...
Till sist segrar sädesfältet alltid över slagfältet.
(Theodor Fontane)
AVE!
Välling 4-ever.
Hurra 4 Fiffi.
Mormor kom.
Det var härligt.
Vi såg på Dolphan.
Det var ännu härligare.
Sen började ett program som hette Solsidan, där sa dom att jag var en dålig mamma som matar Flodisungen direkt ur barnmatsburken.
Det var inte härligt.
Jag blev mycket ledsen.
Så jag åt popcorn.
Sen åkte mormodern igen.
Det var inte heller härligt.
Men välling är.
Som fan.
Barnet sov hela långa natten efter att ha klunkat i sig den trögflytande snaskiga sörjan.
Själv låg jag vaken och juckade tomt eftersom pappi BoBo jobbade natt.
Idag jobb, promenad och Fias födelsedag (Hurra honey!). Baby Jack och Baby Owe ordentligt nedpackade.
2 mödrar som tappert bar sin last över vidderna.
Vita vyer.
Vackert.
Men.
Förstämning och stort vemod i officershustruhjärtat.
Och i Smuts och Dennis hjärtat.
Alla tankar till dem som blir kvar.
Och till alla som kämpat, kämpar eller kommer att kämpa för fred någonstans.
Någon gång.
Slutligen potpurri.
Owe medley.
Och nåt att tro på...
Till sist segrar sädesfältet alltid över slagfältet.
(Theodor Fontane)
AVE!
lördag 6 februari 2010
fredag 5 februari 2010
Ho Ho generna, var är ni?
Ärligt talat. Det blir ju värre och värre. Flodhästbarnet är ju så lik sin fader att det är löjligt. Jag kan inte titta på dom utan att skratta. Å ja vet att jag har tjatat om mitt mobbade DNA förut, men det är väl inte så konstigt att man undrar.
Idag kommer hon. MorrMorr.
Ska bli himla nice.
I övrigt inget direkt spännande under solen. Lite trög mage (även denna gång barnet ej modern, nu vet ni!) men det är lätt att föredra framför kräkis som härjar i vart och vartannat hem och hus. Usch. Vad mer? Jo tack gud för öppna förskolan och alla finingar där som sitter i samma båt, mao forslar samma last. Man behöver dela den här upplevelsen av att skjuta ett ton barnvagn genom snömodden med någon. Å javisst, det var nån klok rackare som menade att man skall se det positivt och tänka att "tjoho va jag kommer att vara fit till beach 2010". Men hallå, sen när blev jag positiv liksom. Nej det enda som händer när jag inte tar mej fram med en missnöjd Flodis-Owis i vagnen är att jag förvandlas till Bitch 2010. Ett tillstånd som i princip är irreversibelt är jag rädd.
Så det kanske är så naturen har tänkt; nu gör vi Owe till en avbild av sin salige fader så har vi lagat att lite ondska försvunnit från redan tyngd moder jord...
Civilisation är den oupphörliga produktionen av onödiga nödvändigheter.
(Mark Twain)
AVE!
Idag kommer hon. MorrMorr.
Ska bli himla nice.
I övrigt inget direkt spännande under solen. Lite trög mage (även denna gång barnet ej modern, nu vet ni!) men det är lätt att föredra framför kräkis som härjar i vart och vartannat hem och hus. Usch. Vad mer? Jo tack gud för öppna förskolan och alla finingar där som sitter i samma båt, mao forslar samma last. Man behöver dela den här upplevelsen av att skjuta ett ton barnvagn genom snömodden med någon. Å javisst, det var nån klok rackare som menade att man skall se det positivt och tänka att "tjoho va jag kommer att vara fit till beach 2010". Men hallå, sen när blev jag positiv liksom. Nej det enda som händer när jag inte tar mej fram med en missnöjd Flodis-Owis i vagnen är att jag förvandlas till Bitch 2010. Ett tillstånd som i princip är irreversibelt är jag rädd.
Så det kanske är så naturen har tänkt; nu gör vi Owe till en avbild av sin salige fader så har vi lagat att lite ondska försvunnit från redan tyngd moder jord...
Civilisation är den oupphörliga produktionen av onödiga nödvändigheter.
(Mark Twain)
AVE!
onsdag 3 februari 2010
Det bara fortsätter.
Snökaoset.
Nu ligger E4:an formligen begravd i obeskrivliga mängder snö.
Å trafiken står stilla.
Å mormodern som skulle komma.
Men om inte E4:an är farbar, utan ligger packad som en kåt och smutsig slampa fem i tre om natten, då får mormor vackert stanna hemma.
Än lever hoppet dock.
Hopp om farbar motorväg och första klass buss som plöjer genom snön som om for den på medar...
Medan vi avvaktar detta har vi gått i ide. Vi sitter inne och ser ut under rysningar. Tur att inte ryssen är på väg för att ta oss också. Det vore dåligt.
Det är så tomt utan mästerskap i handboll också. Även om TV4 inte kan leverera ljud och bild utan att det känns som ett gäng 5-åringar har kapat kontrollrum och utrustning, så ekar det nu lite tomt i vardagsrummet där snön far ner som en vit rullgardin fast utanför, och jag saknar Stefan Lövgrens göteborgska som bakgrundljud till ammningen.
Sno på med facklan till Vancouver vet ja och tänd på. Det är dax nu!
Inget är som väntans tider...
AVE!
måndag 1 februari 2010
Handbroms
Kan någon vara vänlig att rycka till lite snärtigt i kryckan?
JAG HINNER INTE MED.
Ungen sitter.
Jag grinar.
Vill stoppa tiden.
NU.
Vi går och lägger oss.
Tröst.
Tätt intill.
Världen finns inte.
Tiden står.
Stilla.
Det förrädiska är att inte ett ljud hörs när tiden oförtrutet tassar vidare...
AVE!
JAG HINNER INTE MED.
Ungen sitter.
Jag grinar.
Vill stoppa tiden.
NU.
Vi går och lägger oss.
Tröst.
Tätt intill.
Världen finns inte.
Tiden står.
Stilla.
Det förrädiska är att inte ett ljud hörs när tiden oförtrutet tassar vidare...
AVE!
Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Amma. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Mata. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Majskrok. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jobb.
Ingen idé att ha huvudet under armen. Fokus är det som gäller!
Å ni, är ni på tå?
I morgon blir det omvänt. Baby på längden och tvären samt för hela slanten. Först BVC.
Sen rekord i barnvagns-prommis med 8(!) ungar å mamsingar.
Sen babymassage!
Vi vet att den mänskliga hjärnan finns där för att förhindra att öronen trasslar in sig i varandra.
(Peter de Vries)
AVE!
Ingen idé att ha huvudet under armen. Fokus är det som gäller!
Å ni, är ni på tå?
I morgon blir det omvänt. Baby på längden och tvären samt för hela slanten. Först BVC.
Sen rekord i barnvagns-prommis med 8(!) ungar å mamsingar.
Sen babymassage!
Vi vet att den mänskliga hjärnan finns där för att förhindra att öronen trasslar in sig i varandra.
(Peter de Vries)
AVE!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)