onsdag 25 november 2009

Snor

Förbannade vaccinationsspruta.
Förkylningen hos Flodis fortsätter trots att 2 veckor passerat.
Själv mår jag bra men hade mått ännu bättre om min lilla unge kunde andas och sova samtidigt (och här kan man inte beskylla honom för nedsatt förmåga att "multitaska" pga av sitt kön).
I ett försök att åka ifrån förkylningsbacillerna så drar vi i afton.
Till mormor. Alltså Owes.
Min mamma.
Stoppa Flodhästungen i en pyjamas.
Stoppa pyjamasköttet i bilbarnstolen.
Stoppa bilbarnstolen i bilen.
Stoppa bilen på E4:an.
Så vips är man i Motown!
Owe har eget hov med sig på resan i form av sin alldeles egna moster Bex!
Fint skall de va för prinsar!

Jag bjuder er nu farväl för att återkomma i kärt återseende när Frickis (Ellen Frikadellen) är döpt, när Pappi BoBo jobbat nattsnurra, när mormor gosat klart, när Thord the Ford rullat på E4:an i båda riktningar, när jorden rört sig ynka pynka lite grann och vi tänt 1:a ljuset i advent.



Vi tänder ett ljus i advent.
Det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent.
Det sprider ljus i vårt mörker här.


AVE!

måndag 23 november 2009

Babyday

Babygym.

Babypommis.

Babyfika.

Babydreggel.

Babylove.

Babyfreaks!

Babysnack.

Babybajs.

(Helt klart bajsmin på den högra!)

Nästan så mycket baby att man kräks.
Fast ändå inte.
Helt underbar dag i Babyland.

Avslutningsvis;
Babyarm!
(När jag känner mej som utböling för att jag inte springer på nån kompis ute på byn så står han där - Dennis J svaret på allsköns bön om lycka i livet. Å gissa om jag blev glad, även om jag kände mej lite ofokuserad mitt bland allt babystimmande!)
Kan det bli bättre?


Lyckan smiter in genom en dörr man inte visste att man lämnat på glänt.
AVE!

söndag 22 november 2009

Har haft en babyhelg.
Således inget nytt under solen.
Men vi, jag och babyn har faktiskt varit under solen. Det var knappt man trodde det var sant.
Men bildbevis finnes:

Motljus å allt!
Jag talar alltså finns jag (för er som kollar via FB - besök http://www.filthyflorence.blogspot.com/ för att se videosnutt på en snutt!):


Led mej, älska mej, upplys mej!

AVE!

Ps. Sandra var ska du flytta? Ds.

torsdag 19 november 2009

Genomförkyld. Såväl moder som barn.
Aktivitet noll. SKÖNT.
Bara softat. Sugit snor. Ammat. Sovit. Tagit en prommis (trodde att nåt var galet när vi kunde vara ute i 1 tim 45 min utan att vatten strilade över oss som piss).
När man är sjuk måste man ju få en present.
Så nu har äntligen Moto Moto fått sin Gloria!

Sen såg Flodis sig i spegeln också. Å det mina vänner kan man kalla koncentration!


Barn har man bara till låns.
AVE!

tisdag 17 november 2009

38,1

Stackars febersippan.
Det gnisslar konstant på nåt ynka pynka sätt.
Snyft.

Pappa BoBo tycker att det kniper så i fadershjärtat av de feberglansiga stjärnklara ögonen att han - alltså självaste fader Bo - borde få en present eller medalj för att han tål smärtan så väl...
Snyft för det också.

Det som är bäst är att ligga naken på skötbordet och prata med kompisarna (djuren i mobilen som hänger där...). Men ack alla blöjbyten äro till sist till ända.

Vädret också.
Mer helvete än snyft för det.
Hur tar man sej ut när det hänger regn i luften på ett förödande rått och läskigt sätt (jag behöver sympatier inte nån klyscha om att det enda som behövs är rätt kläder - var ute i rätt kläder igår i 1 timme och 45 minuter varpå jag fick tina nassarna i mikron innan de på nytt var fullvärdiga som Sippans matdepåer - så råkallt var det).

Å feber som ju är nåt bra...
Snyft å pyttsan.

som cesium & syre
brinner jag alldeles klart
& det känns som om
jag glömt någonting kvar…
(J. Berg)

AVE!

Ps. Bobo hälsar: All heder till den som först inkommer med titel på aktuell låt! Ds.

måndag 16 november 2009

Idag:
Öppna förskolan.
Sångstund.

Vi lirar i ett babyband, med ganska liten och knubbig hand. Och när vi spelar vår musik, får nallen och dockan va' vår publik. Golvet gungar när vi rockar loss, av musiken som spelas bara för oss.
Spela på magen.
Spela på benen.
Spela på rumpan.

Spela med hela hela hela hela hela hela kroppen.


Pyssel.
Lunch.
BVC.
Vaccin.
ÅNGEST.
Promenad.
ÅNGEST.
Middag.
ÅNGEST.
KATASTROFTILLSTÅND.
Inte middag.
Skriksippan.
Sova.
Till slut.

Bilderna är från morgonen innan den stora ångesten (= 2 sprutor, en i varje litet knubbigt ben, snyft i the mama-heart) svepte in.



Vinterpäls anno 1976!

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind
(Beppe Wolgers)

lördag 14 november 2009

Flera hinkar vatten på månen


Jag fortsätter fundera på tiden.
Att det går så fort.
Överljudsfart.
Jag tänker på framtid och utveckling.
Och evolutionen.
Nu har NASA garrat vatten på månen. Så nu är det väl fritt fram då att bygga en permanent rymdstation där.
Blir det under min livstid?
Eller kommer Owes barnbarn att åka till månen på semester och ligga i nån månkrater och sippa Luna Colada och garva i brallan åt att deras farfars mor var en sån grottmänniska att hon aldrig kom till månen.

Well, well man ska inte bekymra sig för mycket för det som komma skall.
Utan leva.
I nuet.
Så även under regntugna skyar,
manar vi fram lite positivism...
Ska vi säga så?



I can see clearly now, the rain is gone,
I can see all obstacles in my way
Gone are the dark clouds that had me blind
It´s gonna be a bright, bright, bright, bright
Sun-Shiny day.

Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till...
(Ted Gärdestad)


AVE!

fredag 13 november 2009

Överljudsfart - var tar tiden vägen


3 minuter


3 månader

O och We - suckarnas lilla man.
Och kärlekens inkarnation på jorden.
För oss.
Sedan 3 månader.
Och i all evighet.

I evighetens perspektiv är till och med stjärnorna dagsländor!
(
Stein Mehren 1935-)


Ave!

torsdag 12 november 2009

Sill-Britt och skåningen

Idag har Owe träffat Sill-Britt, västkustens pärla inkl. fin skåning. Kompisar till BoBo från plugget. Tilldragelsen ägde rum på Pizza Hut och tiden flög förbi så trevligt var det. När vi sedan skulle pinna hem var det becksvart ute.

Råkade därför halka in en sväng på IKEA (man kan skylla det mesta på sitt barn och höstmörktet!) för att införskaffa mer pysselunderlag. Ja folks, jag har blivit en pysslare. Inte en pyssling alltså utan en sån där jobbig jävel som prompt skall låta göra avtryck av flodhäst tassarna på varje tänkbart j-la underlag; tyg, trä, papper. Vem hade trott att jag av alla människor skulle doppa min baby i en massa färg för att sedan vänligt men bestämt trycka nerkladdad kroppsdel mot 15-kronors örngott från IKEA. Så är fallet. P A T E T I S K T! But still lite härligt och mysigt (skyller här på höstmörkret!).

Vidare kom vår bästaste Kajsa Kajsita med det eminenta förslaget att så smått börja göra Owisen till gymnast nu när självaste barnortopeden har fastslagit att han är en vig liten köttbit. Alla vet ju att gymnastik är mycket krävande och att man måste börja i tid. Vi har därför satt ihop ett lite lagom tufft stretchingprogram som vi kör varje morgon och kväll. Tänk vad manligt sen när han oberörd gör stora korset!

För övrigt verkar jag förlåten för nerköpet lova Owe en ponny men i själva verket bara åstadkomma en bitring. Helst vill ju FHU stoppa hela handen ner i gapet men kan emellanåt tänka sig att gnaga lite på bitringen också. Det var Owes mormor som föreslog att en bitring skulle inhandlas. Själv försökte jag in i det längsta förklara att han är för liten för dito. Han kan ju inte hålla den var ett av mina argument. Repliken kom svischande som en örfil; "Det är ju därför han har en mamma, för att kunna få hjälp med såna saker, han behöver inte kunna hålla den själv, du får hålla". Aj, den visste var den tog (skyller på höstmörkret igen...)

Alla våra varmaste kramar går ikväll till Frikadellen som fått 2 stick i benet och blivit deppig på kuppen. Puss vår lilla smula!


Gymnasten med Flodiskompis, napp och bitring!

Vad vore höstens avsaknad av glans om inte pyssel på Öppna förskolan fanns?

AVE!

onsdag 11 november 2009

Besiktning utan anmärkning

"nu kommer han att börja åla sig så att det blir svårt att genomföra ultraljudet"

Pyttsan.

Världens bästa Owe låg stilla och lyssnade på när jag sjöng: En kulen natt natt natt...
Det har sålunda under dagen som ni förstår genomförts en grundlig besiktning av Flodhästungens fagra ben ffa höfter. Man hade anledning att misstänka att nåt var vajsing med höfterna eftersom de bedömdes som "lösa"...

Han var så duktig att jag lovade honom en ponny - fux eller skimmel du får vilken du vill (ber om ursäkt på förhand Emma om jag använder fel terminologi...)! Trots mitt löfte i stundens hetta fick han bara en sketen bitring så nu pågår det stora missnöjet, vilket man ju kan förstå. Till mitt försvar skall sägas att det var en fin och extravagant bitring som kan kylas före användning för att även ha en viss smärtlindrande effekt.

Något missnöje med resultatet av undersökningen finns dock inte. Flodis har högst normala höfter och är på sin höjd lite vig! Karolinska har nu frikänt både öron och collum. Han har både utmärka hörselorgan och höfter. Å så är han vig! Vilken kille!

Att gilla: Smoothie (hemmagjord då på mammas egenodlade hallon och Arlas vaniljyoghurt), Dolph Lundgren (Weeeeeey för att han ska va me och styra upp Melodifestivalen!), Marcus Birro (för det nakna och sårbara - gör mej lite grann knäsvag).


Att ogilla: Att kunskapen om att man kan använda pastavattnet till att göra pastasåsen lite tjockare (eftersom det är så mycket stärkelse i pasta = binder ihop såsen) inte tillkommit mej förrän nu i dagarna. Helvete kunde ingen ha talat om det typ för 10 år sen när jag trevande försökte lära mej laga mat. Här har man alltså, visar det sig, jagat runt vattentunn j-la pastasås på tallriken i ett drygt decennium. USCH! Ogillar dessutom att ja inte fått träffa Eternellen på outhärdligt lång tid. USCH2!



Var dej själv,
du är värdefull!

AVE!

tisdag 10 november 2009

Yr i mössan!








Att hålla huvudet kallt är inte alltid huvudsaken!

AVE!

Det är frågan?

Vad har Zlatan emot Erik & Mackan nu då?
(Själv anser jag att det enda som skulle kunnat anses spektakulärt vid galan igår vore om Zlatan i egen hög person hade firats ner på samma murgrönebeklädda trapets som Amanda Jensen. Eller att han åtminstone skickat Puyol för att emotta priset. Å sån tur hade man ju inte.)

Varför är det godare att äta sallad direkt ur salladsskålen än att lägga upp på tallrik?

När är det ok att sätta upp adventsstjärnorna i fönstret?

Kan man utan att skämmas boka om tandläkartid för 3:e gången?
(Jag bör nog skämmas iofs eftersom jag rätt och slätt skyller på Moto Moto när jag anger varför jag är förhindrad att för inspektion tillgängliggöra mitt öppna gap och få årets skällning, sådär lite lagom subtilt (där andemeningen ändå är att min käft i princip är rutten och det är ett under att jag har några bissingar kvar eftersom jag är så hopplöst slö med tandtråden. Varpå jag alltid pliktskyldigast köper ny tandtråd och försöker se ljuv ut. I år kan man kanske beskylla Moto även för detta...).

Kan verkligen en slemhinna utveckla beroende?

Vad är en lös höft?

Gran eller gran inte?

Kommer tomten i år?

Vem tänder stjärnorna?

AVE!




måndag 9 november 2009






Mormor/Mamma (begreppsförvirring nuförtiden) har varit på besök. Det har varit underbart. Men kort förstås. Som underbart alltid är. Jag kanske inte är personen som jobbar med tårdränkta farväl och så men det kniper i hjärtat när mammsi rullar iväg från förorten i den uringula bilen. Vi hann alla fall med mycke mys och ett besök på öppna förskolan. Där var även Bruno! Själv har Owe haft en bakfylledag (bakfull efter mormorgos och massa kärlek hela helgen). Varit trött och grinig och sugen på bakfyllekäk. Han har nog käkat dubbelt så många gånger som han brukar. Men akta er va snygg han va när han gled in på öppna förskolan för sångstund i morse (ni ser lite av fina hemmastickade tröjan på bilden ovan).

Hej på dej Owe, va kul att du är här.
Och din mamma är med, din mamma är med.
Owe och mamma är med!
(Introlåt sångstund!)

Tanken var att BoBo skulle diktera innehållet i detta inlägg. Han hänvisar dock till halsont. Men poängterar att han inte på något sätt är skör.
Well, well...

Det är lite dyrt med knappa 2 mille för ett dockskåp.

AVE!

lördag 7 november 2009

Helg morgon.
Så där tyst som det bara kan vara en långfredag (eller antagligen alla helger men brukar förmodligen sova vid de tystaste tidpunkterna...). Tystnaden ödesmättad på nåt vis när man inte ens hör bilar ute på huvudleden. Själv har jag blivit ratad så ja gick upp. Tänkte att nån ute på world wide webis ville hänga med mej. Birgerson wide bäbis ville det då rakt inte. Jag ammade och gjorde plats i min och BoBos säng för lite mys. Efter måltiden skulle jag således lägga ner Flodis för att sedan själv krypa tätt intill. Men icke, det lilla förgrömmade köttet ålar sig då till pappas sida av sängen med ryggen mot mej, kryper nära intill sin pappa och lägger av en brakfis åt mitt håll. Resultat = jag gick upp. Kanske skickar jag polisen efter honom!

Känns så bra att ha en så himla bra relation till polisen!
Alltid nära till hands liksom!

Igår var vi i Bromma och fikade med gamla vänner. Jag kände mej extra stolt över hur vi mitt i rusningstrafik tog oss dit på 30 min från Jakan. Jag är grym på smitvägar i den här stan om jag får säga det själv (tips: på sin egen blogg får man hylla sig själv hur j-la mycke som helst). Jag har under en längre tid stått i skuld till det vackara lilla barnet ovan. Nu har jag dock köpt tillbaka min frihet genom att bjuda honom på fika!

Tidigare i veckan (förrgår) träffade vi Lina och Sixten. Man ser inte utvecklingen så tydligt på sin egen bäbis men kära nån vad mycket som händer på en dryg vecka. Ni som följt det eviga tjatet om Flodhästungens första (snart) 3 mån, har ni tänkt på det? Alltså att bilder typ med nån veckas mellanrum skiljer sig markant? Sixten var fullkomligt förändrad och urgullig. Och på tal om urgullig så var ju Fia och Leah där också. Där kan man snacka om gulliga typer! Leah som är drygt ett år äldre än Owisen hade mycket fin hand med sin lilla skyddsling. Hon lade köksmattan över honom så att han inte skulle bli kall samt hjälpte honom att inmundiga lite nyheter genom att lägga tidningen över hans ansikte!

Efter denna härliga stund fortsatte vi in mot stan för att Janey och direktörn. Lika underbart som alltid!

En innehållsrik vecka har alltså nått sitt slut denna tysta och fridfulla lördagsmorgon. Idag blir det nya äventyr eftersom mamma kommer. Också lika underbart som alltid. Och på tal om fridfull...

... så tror jag att det i det Birgersonska nästet väldigt snart är det slut på "friden"!

Måste också visa en av Owes fina kompisar. Han väntas bli en stor tänkare. Bruno Sokrates liksom!

Ömhet är det du känner i axeln efter svinis-vaccination, eller det som dväljs i ditt bröst när träffat den största kärleken av dem alla.

AVE!

onsdag 4 november 2009

Känner mej som ovan
Ambivalent.
Å så har det börjat snöa.
Jag som trodde att jag hade all tid i världen på mej att skaffa ett regn/snöskydd till Flodhästungens åkdon samt att sätta på dubbisar på familjekärran. Men icke detta. Idag har vi pulsat genom ett hav av höstfärgade vackra löv jag och Moto och från ovan föll snöflingor på oss (flingor och flingor förresten, jag försöker eg. bara låta lite romantisk, det var mer som lite äckligt mjäll som for omkring fritt i luften) på vår dagliga förmiddagspromenad.
Själv kände jag mej lite laddad för klagosång, hade en uppsjö med ämnen att tumla runt i men så efter ett telefonsamtal kom jag av mej.
Istället skall jag resten av dagen göra det oväntade.
Nämligen känna lycka och förundran över allt jag fått.
Den största kärleken på jorden.
Ett friskt och (envist) fantastiskt barn.
Vad gör det väl att jag inte har nån hiss och får gå upp och ner trettioelva gånger innan jag kan komma ut eller in. Jag tar mej ju fram för egen maskin i sällskap med det finaste livet bjuder (Flodis då!) Vad gör det väl att jag bor i en dragig förorts-hyres-rätt där den ena grannen är läskigare än den andra och den tredje smutsigare och mer ouppfostrad än satan själv. Jag har ju tak över huvudet och BoBo och Moto vid min sida.
Det enda jag inte kan förlika mej med är att Blondie i morgonsoffan ställer så dumma frågor.
Som om årets allsvenska på något vis kunde vara mer dramaturgisk.
Då blir jag förbannad. På riktigt.
Och jag kan ju inte stänga va tv:n eller så...

Längtar mej bort till mitt sommarparadis i Karlsby skogen! Där trollar morr-morr fram de mest fantastiska grödorna som denna.

Allt som vårdas växer!

AVE!

PS. Emma, Fia, Sam & Nettis - ho ho det tar lite väl lång tid nu eller... DS.

måndag 2 november 2009

Grattis Linkans brudar till SM-guld!



Makes u smile on a shitty day!

AVE!

söndag 1 november 2009


Huvudträning


Skjorta. Med luva faktiskt!


Kära kusiner och kär faster!
För att citera Björn Ranelid:
Den kortaste vägen är mellan ögat och hjärtat. På den resan behövs varken visum eller pass.
Så om vi kan titta på er ofta blir kanske 90 mil inte så långt...

Kärleken är!

AVE!

ROAR!

Helgen i bilder!


Ellen Eternellen håller på att växa ifatt Flodis.
Bäst han passar sig.
Skulle också vara bra om han ville återgälda lite av den uppmärksamhet som Ellen öser över honom. Men tyvärr är han av den lite trögare sorten; vänder bort huvudet när hon flörtar, grinar istället för att vara charmig och somnar bredvid istället för att krypa nära intill. Jag är rädd att det kommer en dag när han ångrar sig gruvligt. Ponera att han hade förvaltat detta nu, då skulle han kunnat ha en skitsnygg brutta att sola sig i glansen av när han är fjortis med tandställning, hutlöst mycket finnar och jävligt svettiga illaluktande armhålor och gymnastikskor...


Han var i alla fall ren på dejten!



Trick or treat!
Trick or treat!
Give me something good to eat.
If you don´t, I don´t care,
I´ll pull down your underwear...

AVE!