...det första.
I dopfunt.
Sjukt soft, tyckte Owe och plaskade loss. A-barnet knäppte händerna vid bön, log mot prästen och blev inte rädd för orgeln.
Sjukt jobbigt tyckte slitna morsan och drog en suck av lättnad när den kakstinna köttiga moderskroppen fick slinka ner i satinbädden. Icke på långa vägar står de Birgersonska föräldrarna redo att hålla konfirmation, student, bröllop eller dylikt. Det hela tar slut, här och nu.
Dock med stora mått förnöjsamhet.
Så mycket nöjd, stinn och trött bjuder jag er en god natt.
Natten är ett skepp och nu vi seglar mot gryningen...
AVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar