Upp som en sol...

I Jakan är det inte Facebook som gäller utan faceplant.
Den lilla köttbiten håller på och kryptränar. Kurar ihop sig som en liten boll, kommer upp stående på knä med luft under magen, å så störtar han ner på lilla nosen. Veka armar. Blir kanske ingen gymnast av honom som blir vida känd för att länge och väl kunna hänga i stora korset.
Dagen har dessutom bjudit på familjepromenad och jobb. Jag spetade iväg mot jobbet imorse med mitt 12 cm kortare hår och fläckig hårbotten är jag rädd. Det hela förlöpte dock väl och jag kunde åter ankomma hemmet lagom till lunch. Sen bar det av ut i modden. Jag undrar just hur det ska kännas sen, när snön inte ligger som ett bedårande brunt täcke över moder jord, att framföra vagnen över Jakans jaktmarker.
När vi kom hem hade vi fredagsmyyyyyyyyyyys.
Vilket tyvärr inte innebär vad det en gång gjorde. Det var bättre förr, visst?
Nu skall barn och moder sova sött efter detta:
1.

Krya på dej mamma/mormor!

2.

All vår värme, tro och vårt hopp till Jessan och Della (med pappa och storebror). Må all världens lycka vänta på er bortom de mörkaste av vatten.

Snö som är gul, är inget kul.

AVE!