tisdag 31 augusti 2010

Husband!!!


I have PMS and GPS,

which means that I´m a bitch and that I will find u!!


AVE!

onsdag 18 augusti 2010

Tvära kast mellan 2 helt skilda världar

Lilla bocken Bruse trippar över trollebron

nu tar jag dig sa trollet,

vad svarar bocken då?

Jo: Projektet planeras att pågå i sex månader med uppföljning av erfarenheter både hos personal och patienter samt mätning av tidsvinster ffa. hos sjuksköterske- och läkargruppen under projektets gång. Registerstudier avseende avvikelser i läkemedelshantering kommer att följas och studeras. I läkemedelsstudier är patientsäkerheten en av de stora utmaningarna för att höja kvaliteten i omvårdnadsarbetet..................


Lyckan skimrar över trollebro!

AVE!

måndag 16 augusti 2010

Bildbevis


Redo för kalas!

Första gästen - fina Frickis!

Får tårta

Jagar tårta. Fint med tårtljus som sjunger nämligen...


Äta tårta! MUMS!

Detta skedde i fredags. I söndags var det dax igen. Fira fina Frickis som ju blir 1 år dagen efter Owie!




Åh vilka gullisar! Hjärtat sprängs!
Nu är lunchen slut.
Ikväll blodpudding, föräldramöte och Owegos.
Livet på en pinne liksom!
AVE!

fredag 13 augusti 2010

Bin släpper gadden men det gör inte getingar i 9 fall av 10... Men GRATTIS ändå lilla finaste Owe Bow

Som om det inte räckte med inskolning, totalt rubbade rutiner, information och stimuli overload och en massa nya snoriga barn att lära känna.
Nej, som uppladdning inför 1-årsdagen (som igår då 100812) som käkar ungen upp ett bi (sannolikt då eftersom de lärde i Lund kunnat konstatera det som står angivet i rubriken). Svullnaden angriper det lilla fejset som en löpeld. Den arma modern kliver i Filthy Florpan uniformen och slammar snabbt upp lite kortison som sedan med omild hand sprutas ner i Flodhästgapet.
Vidare handpåläggning genomförs med hjälp av en Piggelin (vem fan har Piggelin i frysen lixom??) som oxå relativt omilt trycks mot den del av läppen som ser mest förjävlig ut om ni ursäktar språket...

Sen såklart in i bilen och åka till doktorn där arma modern skämdes som en hund över sitt tilltag med självmedicinering. Och doktorns dom stod att tydligt utläsa mellan raderna - jävla pucko sjuksköterska, kan du inte bara va morsa liksom...

Känd biverkan efter intag av Kortison: en sorts pigghet som ej står att klä i ord, varför man under gårdagens afton frågade sig gång på annan: Getingar kan väl ej överföra rabies? Liten soon to be one-year-old hade en LSD-tripp liknande show med inslag av galenskap, dans och skrikfestival.

Detta i sin tur om ni inte tycker att jag är alltför tjatig innebar ju dagen idag - själva föseledagen då´ra lämnade en del kvar att önska humörsmässigt. Först dagis = trött, mammig, bångstyrig. Inte äta, inte dricka, inte nånting alls av vad som förväntades. Sen 1-års kalas med alla polarna = skrika för det mesta men ändå va lite söt mellan varven jagandes det enda lilla tårtljuset utan att för bråkdelen av en sekund vilja förstå att ljus kan vara lite varma.

Bilder av 1-årsdagen kommer att presenteras inom kort.
Tills dess bjuder jag er farväl.
Ett långsamt farväl.

AVE!

PS. För att inte börja grina över tidens flyende väljer jag att nu nöja mej med: Grattis älskade unge på din allra första födelsedag. Mamma älskar dej mest av allt! De sedvanliga bilderna över minter månader och år får vänta, mitt moderhjärta håller på att gå itu. MU! DS.

torsdag 12 augusti 2010

Det heter faktiskt förskola...

...och inget annat.
Nu har det börjat.
Nya livet.
Bowen är duktig.
Igår strålande glad hela förskoledagen.
Åt sin korv med mos och bockade och sa tack!
På kvällen som en urvriden disktrasa.
Även den arma modern var tröttis.
Gick till sängs innan Zlatan och grabbarna hade piska upp skottarna rejält.
Nya tider lixom; packa förskoleväskan, planera morgondagen och vara strukturerad och ordningsam istället för att knäcka en bärs i brynjan och skrika mej hes på landslagets små och stora missar.
Förortsmorsan.
Idag lite segare.
Bowen lekte dock loss och mumsade vindruvor på andra förskoledagen.
Vid lunch var det dock över.
Samma unge nu alldeles för trött och vägrade äta.
Förpassades till vagnen och fick sova.

Imorn ska han ha lite kalas flodhästungen.
1 år har passerat.
Idag för ett år sen vaggade jag till pendeltåget.
Bytte till buss i Sumpan och tog mej stånkande fram till förlossningens reception och sa:
"jag heter Åsa-Maria och jag har en tid kl. 13.00 för att föda barn"!!!
Känns som igår men samtidigt som tusen år sen...

Ur led är tiden!

AVE!

onsdag 11 augusti 2010

Owie Bowie vägs ej längre i gram...

11, 3 kg snarare.
Vilket som vanligt är lite för lite för att matcha de 81 och en halv ståtliga centimetrarna han mäter över havet.
Mer rapsolja i maten - doctors order!
Up yours säger Bowen - "jag är bara spenslig okej"!
Mirakulösa lilla ungen. Som funnits hos oss i ett år.

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött.
Ut kom en liten människa
som ingen förut mött.
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma...
Ett sånt hav av ömsint kärlek,
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram

(Siv Andersson)

AVE!

tisdag 10 augusti 2010

De sista skälvande timmarna i frihet...

...spenderar Flodhästbarnet i spöregn.
Instängd med de fina jaktmarkerna utanför.
Samt på BVC.
För att optimera sitt immunförsvar inför den stundande bacillotilldragelsen som kallas dagis.
Så instängd och olycklig men inte ont anandes spatserar samma unge korridoren fram på barnhälsan Kvarnen.
Visar stolt upp sina konster för snälla tanten som verkar tycka han är all that.
Å så plötsligt händer det;
Feta sprutan i tjockislåret.
Åh den obetalbara minen av lika delar förvåning och förakt;

Hur kunde du? Jag som just visat dej hur man går och står på ett ben.
Å du mamma hur kunde du ta ut mej i regent och släpa mej hit.
FÖRRÄDARE.



Och det kunde man ju tycka förstås att de sista skälvande timmarna i frihet kunde varit lite bättre planlagda.
Nån sorts paradisgrönbete som en sista treat innan allvaret och de jämna plågorna bland barn som både skrattar och gråter (det är det läskigaste Bowen vet barn som ger ljud ifrån sig - och är det en sak man kan vara säker på är det att dessa demoner kommer han att få möta dagligen framöver... ).

Istället instängd och stucken i båda låren.
Nåja man kan inte få allt här i livet...
Men å andra sidan har han ju sin farmor, och det mina vänner i både vått och torrt.
Sen kommer ju snart mormor oxå så världen kanske inte är så dum ändå!

Dura necessitas -- "Nödvändigheten är hård"
AVE!

måndag 2 augusti 2010

100%...

...jobb.
From 1/8.
No more babylove och gostid.
Nu nya tider med hämta och lämna på dagis.
Och vabba är jag rädd.
Alla säger det alla fall.
Att barn blir sjuka, ja jävligt sjuka när de introduceras för alla andra snorungar på dagis.
Först ska vi dock kleta lite mer taperklister på väggarna.
Och måla klart.
Vill bli klar.
Rota mej.
Känna mej som hemma.

Sommaren har gått nåt vansinnigt fort eller hur?
Precis som det gågna året.
Tänk att jag för ett år sedan satt där jag satt och inte kom längre.
Med en buk större än västafrika.
Lite som en strandad och olycklig val som hade börjat undra om väntan verkligen skulle vara värd det...

Och OM det var.
Supervärt!!!!

Flodis 1 år om 11 dagar.
SJUKT.
SJUKT PÅ RIKTIGT.

Tempus fugit...

AVE!