De sista skälvande timmarna i frihet...

...spenderar Flodhästbarnet i spöregn.

Instängd med de fina jaktmarkerna utanför.

Samt på BVC.

För att optimera sitt immunförsvar inför den stundande bacillotilldragelsen som kallas dagis.

Så instängd och olycklig men inte ont anandes spatserar samma unge korridoren fram på barnhälsan Kvarnen.

Visar stolt upp sina konster för snälla tanten som verkar tycka han är all that.

Å så plötsligt händer det;

Feta sprutan i tjockislåret.

Åh den obetalbara minen av lika delar förvåning och förakt;

Hur kunde du? Jag som just visat dej hur man går och står på ett ben.

Å du mamma hur kunde du ta ut mej i regent och släpa mej hit.

FÖRRÄDARE.

Och det kunde man ju tycka förstås att de sista skälvande timmarna i frihet kunde varit lite bättre planlagda.

Nån sorts paradisgrönbete som en sista treat innan allvaret och de jämna plågorna bland barn som både skrattar och gråter (det är det läskigaste Bowen vet barn som ger ljud ifrån sig - och är det en sak man kan vara säker på är det att dessa demoner kommer han att få möta dagligen framöver... ).

Istället instängd och stucken i båda låren.

Nåja man kan inte få allt här i livet...
Men å andra sidan har han ju sin farmor, och det mina vänner i både vått och torrt.

Sen kommer ju snart mormor oxå så världen kanske inte är så dum ändå!

Dura necessitas -- "Nödvändigheten är hård"

AVE!