Glatt gnolandes i pannkaksoset

...precis som utlovat.

Markservice

Idag har jag släppt iväg min markservice sedan nära nog 2 veckor. Tusen tack älskade mamma för all hjälp! Sålunda utebliven kulinarisk upplevelse på kvällningen (kväljningen mer målande beskrivning). Havregrynsgröt till större variant av barn och yoghurt till det mindre. Till detta mot allt sunt förnuft makrillssmörgås (dessutom på hyfsat tvivelaktigt bröd). Men eftersom min familj enligt gårdagens presentation, tillämpar fånga stunden och lyckan i det lilla, så slevade vi glatt i oss av det som serverades. Ja eller barnen gjorde. Själv svälter jag hellre. Så i varandets olidliga lätthet har ytterligare en härlig dag förflutit. I oset av inlagd makrill i tomatsås. Yeay!

AVE!

För Yvonne

Lång tid har passerat. Nytt barn har avlats och nedkommit med hast. Storebror hade ju liksom banat väg. Poltava aka de södra regionerna fick sig en åktur till. Owe fick en lillebror. Som välkomnades in i familjen på alla sätt. Utom ett; heta Birgersson det kunde han ju inte för det hette ju vi. Sålunda föddes under brittsommartid år 2012 Nils Samuel Berg. Detta barn som i år blir 4. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, tid. Som rusar. Som en massiv artärblödning. OMG. Mitt i denna pulsation försöker jag fånga det som är viktigt. Att vara som mest lycklig i de små stunderna. Att gnola när jag steker pannkisar till ett gäng skolkompisar som tävlar om vem som kan äta flest. Att glädjas åt hackspetten på vägen hem från jobb, skola och förskola. Vägen som tar 7 minuter att gå. Men som med lätthet kan utökas till en upptäckarexpedition som skulle få självaste Columbus att bli grön av avund. Bland blöjor, disk och gummirester från konstgräset på fotbollsvallen letar jag efter meningen med livet. Så finns det lyftkraft på annat håll också. Som Yvonne Nilsson, mother of 3. Som med en liten kärleksfull puff väcker den björn som sovit. Som nu är vaken. Som inte är farlig. Bara man är varlig. Gör er redo. I'm back!

AVE