fredag 15 juli 2011

Längtan/marsipangris



För exakt ett år sedan (100715, 09.48).

Nu är det nära.
Inatt skall jag kura i marsipangrisens halsgrop.
Snuggla mej hel igen.
Tånaglarna är målade.
Semestern (och det ihållande regnet förstås) knackar på dörren.
Återse make och barn.
Chockstarta igång livet igen.
Låta kärleken ösa över mej som semesterregnet.

Jag bjuder er ett långsamt farväl och hoppas att vi ses nån gång, snart igen, i den oändliga cyberrymden...

AVE!

onsdag 13 juli 2011

Dit stor-Owe går, går även lill-Owe...



...enligt dagens rapport.

Drakar eftersöks i skogen.

Skönt med semester.

Dagen tillbringas i mammas gammla nattlinne anno 1976/77.

Bra så.

Lilla älskade köttet!



AVE!






tisdag 12 juli 2011

Rapporterna strömmar in och SandaPanda håller ställningarna



MMS.
TACK.
GODE.
GUD.
Den lille vill nämligen inte prata med sin mamma i telen.
På fråga om varför detta ondsinta bemötande svarar flodhästbarnet: Näe Owe lessen.
Åh.
Smärtan i den.
Men eftersom Pauline säger att jag inte kan bli en facebook-morsa hur mycket jag än försöker så kan jag väl lika gärna erkänna:
Njuter av ensamheten.

Somnar gott.
Sover som en sill.
Njuter av att ligga i soffan med öppen snusdosa på magen och fisa.
Eller av att gå runt i bar överkropp.
Eller av att kunna slänga saker på golvet.
Eller av att slippa torka köksgolvet 3 gånger om dagen.
Å lite såna saker.
Kanske är det fel på mej som kan njuta av ensamheten.
Eller också är jag helt normal.
Jag skiter i vilket.

Betyder i alla fall inte att saknaden inte är stor eller att kärleken inte den största som världen skådat.
AVE!

måndag 11 juli 2011

Gräsänka/Arytmi



Åh ensamheten.
Barnet är på grönbete.
Klädd i grönt.
Uppenbarligen.
Jag är hemma.
Ensam.
Hjärtat bankar omväxlande lite som det vill av saknad och smärta.
Men jag är ju inte den som är den.
Så jag njuter lite också.
Vräker mej i bingen utan att erhålla flodhäst-tass-spark.
Jobbar hela dagar, sena kvällar och nätter.
Joggar (ok lufsar då).
Ser på tv.
Bara är.
Dekadensen.

Men ändå...

Det har nu passerat dryga 72 timmar.
Sen jag såg mina grabbar.
Sen sista pussen.
Å jag tycker att saknaden mellan varven ger mej lite oregelbunden puls.
Att älska så.
OMG.




Frekvensreglering stavas O.W.E
AVE!

fredag 1 juli 2011

Allsångspremiär


Den annars så dansanta lilla killen satt helt stilla.
Tills denna Ronny och Ragge klingande visa drogs igång.
Då jävlar.

I. MIN. LILLA. LÅDA.

Ave!

PS. Ni som läser via FB - se www.filthyflorence.blogspot.com DS.