Dax att summera sommaren. Som har varit lika stora delar fantastisk som tröttsam.
Kanske framförallt lärorik.
Jag har jobbat med underbara människor och tagit hand om lika underbara patienter. Det har funnits massor med utrymme att växa i yrkesrollen som att lära sig massor. Jag är på det stora hela mycket nöjd. Dock är jag lite besviken på mej själv över att jag varit så trött. Jag har inte tränat, trots att jag vet att jag blir ännu tröttare av att låta bli. Jag har knappt lämnat förorten till förmån för stan och lite puls och jag avskyr att vara en sån där förortskramare som sitter fast här ute med en fritid utan mening och mål. Jag hatar att jag inte kan uppbåda något sug efter att spela handboll. Istället för någon endaste liten gnutta tändning någonstans i skymundan känner jag mig redo att låta 10% av lönen gå till en fond för att slippa snöra handbollsskorna en enda gång till. Ändå saknar jag gemenskapen, tjejerna, klisterlukten och känslan av att klistra på och dra iväg boll efter boll mot mål. Det är så tudelat att jag nästan börjar känna mig lätt schizofren

Nu börjar ett nytt stycke Flithy Florence historia dock.
Ny avdelning, nya kollegor, nya rutiner och arbetssätt. Nya saker att lära in och processa.

Ska bli fantastiskt!

Räkenskaperna stämmer!

Ave!

Fuck Friday inställd

Operation genomförd. Utan missöden. Om man inte räknar det faktum att jag körde hem efteråt då. Det ska man ju inte jag vet men hade ett sånt sug efter en Delicatoboll att inte ens kvarvarande narkosmedel, doktorer eller en hord vilda hästar hade kunnat hålla mej kvar. Min sista tanke innan jag somnade innan operationen var åh en delicatoboll. Detta begär dröjde sig kvar och var således också första tanken jag hade vid uppvaknandet. Dessutom skulle ju, Holm hoppa höjfinal, Kallur springa häckfinal och Wissman sätta ett nytt svenskt rekord på 400. Ingen har alltså rätt att klandra mig för att jag hoppade in i bilen och körde hemåt med lite paus på hemköp för att köpa förnödenheter (delicatobollar).

Fick lov att känna mig väldigt härlig också. Och då menar jag inte för att jag fick en del lugnande medel som förde mig till sjunde himlen. Nej när jag låg där på operationsbordet med benen fastspända i gynstolen och hönan öppen för vem som helst att beskåda hade jag en vilopuls och ett blodtryck som kunde jämföras med Sixten Jernbergs. Narkossköterskan frågade mig om jag är elitidrottskvinna... (Haha, vilket skämt, jag antar att min mycket låga vilopuls tillsammans med det faktum att benen låg uppspända vilket gjorde benmusklerna spända och att bukistret var gömt under ett täcke, gjorde det möjligt för henne att göra en så grov överskattning... lite kul dock att de väntade sig att min puls skulle öka och frågade mig om jag inte var det minsta nervös. Nej sa jag, jag litar på er och pulsen gick ner ytterligare! OBS även att detta var innan jag fått en massa härlig narkotika som sänkte mig). Efteråt sa de att man sällan ser en så avslappnad patient och att min puls borde ha ökat i den stressade situationen.

Sedan sa dom att jag inte får ha sex på 4 veckor. Då sjönk blodtrycket som en sten och pulsen ökade med 30 slag per minut. Dom blev tvungna att koppla dropp (500 Buffrad Glukos 2,5 som gick in på en halvtimma).

När Bobbo kom hem sa han att vi kan hångla nakna istället en tid nu. Jag åt delicatobollar som tröst. Köpte ett paket med 6 stycken och nu finns bara 2 kvar (ja menar, inte nog med att jag nu skall leva i celibat i ca. 4 veckor, Holm och Kallur kom ju på 4:e palts dessutom).


Barney is a dinosaur in your imagination, and when he´s big he´s what we call a dinosaur-sensation.

Ave!

Lite ont om tid att få ur mej något här i friidrottsyran. Varje ledig och vaken stund tillbringas i soffan med uppspärrade ögon beskådandes män i tajts, fullpumpade med adrenalin och kämparglöd. Det är heliga stunder från vilka jag ämnar hämta kraft senare i höst när allt känns grått och trist. Inga missöden att rappotera. Inga skandaler att gotta sig i, inget skvaller att bidra med. Det har på det hela taget varit ganska lugnt och fridfullt (förutom då i friidrottssoffan, Bobbo har kommit med en mängd olika förslslag till hur vi skall kunna undvika att jag vattenplanar ur soffan till följd av min hypnos som uppstår när diverse sprinter visas upp i slow motion med sina gigantiska paket mitt i blickfånget vaggandes från sida till sida i den tajta dräkten, uj jag får nästan lite andnöd också, bara att tänka på det - och det faktum att det pågår i en hel vecka till - gör mig knäsvag...)

Onsdag = operation
För er som har planer på att skämma bort mig alltså!
Idag har jag även varit hos tandläkarn om någon vill skänka mig en tanke, gåva, kram eller så även av den anledningen. Ni kanske tycker att jag gör ett så bra jobb att tycka synd om mej själv att ytterligare sympatier vore hyfsat överflödiga? (För säkerhets skull skriver jag det : NI HAR FEL!!!!)

Bobbo gick till skolan imorse. Ska bli spännande att höra hur det gått när vi ses ikväll. Först ska jag dock jobba. Näst sista passet mitt mitt sommarvikariat. Lite sorgligt.

Vm-guld i handboll också, årets bragdmatch av U21-landslaget, jag är så impad.

Livet vore ett skämt utan sport.

Ave!

Känslan av sommaren håller på att avsluta sin mission är alltmer påtaglig. Inte för att man riktigt känner att det i år varit tal om någon större succé missions-vice men ändå.

Själv känner jag mig också som om all grönska och ungdom håller på att glida av mig likt mitt täcke när väckarklockan ringer. Mitt kött känns slappt, håret visset och steget tungt. Det är alltså höst. Och som en liten bekräftelse på detta så står min 31 födelsedag på tröskeln och försöker ta sig in. Inte för att jag har åldersnoja eller så men skulle ändå våga påstå att jag skulle känna mig minst 5 år yngre om jag hade fått se en skymt av solen mellan varven denna sommar, jag menar även om det bara rört sig om de tillfällen jag hasat mellan säng och jobb. Så himla kul är det inte att treva fram den sträckan i gummistövlar (även om de är väldigt fina i randiga pastellfärjer, som jag fö. köpte när jag skulle på storartad fest i skärgår´n och ville smälta in; Veckans tips: man smälter inte in bland skärgårsbor i pastelligt randiga gummistövlar - snarare tvärt om).

Glädjeämnen för närvarande:
sverige slog usa i vänskapslandskamp igår,
friidrotts-vm är på g,
Bobbo börjar skolan (kul för honom åtminstone, själv är jag ju lite skeptisk eftersom brudarna som så gärna vill ta hand om honom och vara honom behjälpliga redan har börjat anmäla sitt intresse, slår vad om att de snart står uppradade utanför balkongen och gnyr, skämt å sido det ska bli grymt för att inte tala om hur grym Bobbo kommer bli i sin nya roll),
jag fyller år (ev. liten kontrast mot det som angavs ovan men födelsedagar betyder ju trots allt presenter så man kan ju inte vara hur pessimistisk som helst, dessutom har jag ju tagit för givet att jag skall få en del trösterika gåvor i samband med min operation så det skulle ju innebära massor av presenter inom kort, vilket ju är helt fantastiskt om man tänker efter),
träningsdax i samband med gulnade löv och höstkänsla (ska sätta fart med det alldeles snart, börjar på riktigt få bekymmer med att komma upp med hållbara argument för att låta bli), fredag imorn dagen jag gillar allra mest, så kan det ju va när man har en strikt schemaläggning av sitt 6-liv och vägrar vika en tum från dessa uppstalda regler...

;)

Ave!

Hemma igen.
Efter äventyr.
Sent om sider torsdag, efter jobb, packning och utväntande av bilkö, bar det av på minisemester. 2 konstaplar. En smutsig och en almost. Å så skitiga Florence.

Landet. Regn som aldrig förr. Mamma väntade. Kan inte stoltsera med nån sen kväll dock. Gick och lade mig långt innan vad som vore värdigt för en Florence.

På fredag morgon blev jag väckt av att Samuel gick till attack med häcksax. Så fick rätt brådis ut i skogen. Till lugnet, kantarellerna, fästingarna och alla andra småkryp. På 45 minuter lyckades jag sedemera fylla en påse med gula kantareller vilket ju är lycka på hög nivå. Efter denna framgång snirklade vi oss genom Ödeshög, ja stan som gud glömde (enligt mormor som förövrigt inte förstår varför det är sånt liv om Vickan Silvstedt - "hälften av jordens befolkning har ju varsin höna, varför ska man hylla henne för att hon har en?"), och ner mot Vättern för att fylla bakluckan med levande Vätternkräftor.

Jönköping. Koka kräftorna. Sammankomst i köket med lite sprit och sånt. Mycket trevligt. Avslutningsvis ut på staden med garanti (i alla bemärkelser man kan tänka sig, Jönköping är liksom staden för alla eftersom det är vinst varje gång man snurrar lyckohjulet.)

Lördag morgon. Härlig frulle med ryssen, bilhandlarn, och annat härligt löst folk som får vem som helst på gott humör. Letade oss sedan genom stan i sakta mak för att komma hem till kräftorna. Jag kan villigt erkänna att jag hade lite svårt att koncentrera mig på något annat än kräftorna. De var sååååå himla stora, svulstiga och härliga och stroleken har ju betydelse det har vi ju konstaterat en gång för alla, ffa. allt när det gäller saker man skall ha i munnen och suga på. Skämt och sido, spana in bilden så förstår ni vad jag menar...

På kvällen fest, mycket lyckad sådan hos Linda och Fredrik vars boning fick mig grön av avund. Dessvärre fick innehållet i galsen på festen Bobbo att också bli grön. Men mer grön i ansiktet till den så milda grad att fosterställning var den enda ställningen som funkade. Själv fick jag ikläda mig min nya roll som (suger-) mama och laga att han kom hem till sängen i Stockholm i ett stycke igår söndag. Söndagar som sin vana trogna bara har ångest och vanmakt att bjuda på hur värt mödan dagen innan än varit.








Idag har jag jobbat och tyckt synd om mig själv för att Bakfylle-Bobbo fick ligga kvar i sängen medan jag fick gå iväg och dela piller å sånt. Det är ju dock precis så som mitt liv skall vara nu så det var väl lika bra med en rivstart... Väl hemma igen så hittade jag en fästing på ena höften. Inte så kul, men antagligen inget att oroa sig för eftersom den lilla grabben hade dött där fastnaglad på mitt ister. Ingen näring där inte. Inte ens skadedjuren överlever när de försöker festa på mitt kött.
Nu väntar 2 dagar i sängen. Eller utanför jobbets väggar alla fall (brukar ju bli så att det handlar om sängen när jag kan lägga allt tvång åt sidan och förlusta mig...)

Har också fått min operationstid bekräftad. Det blir den 29 augusti så den som vill skämma bort mig då och de kommande dagarna därpå är mer än varmt välkomna.
Nu ska jag spela lite WoW och förödmjuka mig tillsammans med alla finniga junisar som också hänger runt bland drakar, demoner och världar som bara finns i fantasin

Eller?

Ave!

Skillnaden mellan mej och min man

Jag om PVK: Perifer venkateter
Min man om PVK: Personalvårdskonsulent

Jag om AT: Allmäntillstånd eller allmäntjänstgöring
Min man om AT: Antitank

Jag om FUS: Fiberoptisk undersökning av sväljreflexen
Min man om FUS: Förbandsutbildning (skarp ammunition)

Jag om MR: Magnetröntgen
Min man om MR: Militärrestaurang

Jag om SC: Subcutan
Min man om SC: Stabschef

Jag om VAS: Visuell analog skala
Min man om VAS: Värnpliktsadminstationssytem

Jag om Inf: Infektion
Min man om Inf: Infanteri

Jag om IM: Intramuskulär
Min man om IM: Internationella minröjningsstyrkan

Jag om Åsa: (Ambitiös) sjuksköterska
Min man om Åsa: Återsamlingsplats

Kanske kan en polisutbildning minska klyftan mellan oss!
Trevlig helg .

Ave!

Bisarrt

Allers är borta.

På mitt landställe Karlströms Bruk fanns en katt som hette Allers. Det var eg. min mosters katt men av okänd anledning så bestämde sig Allers för att vara sommarkatt hos oss i Karlström sommartid (eller okej kanske inte helt okänd anledning till Allers "sommarkatteri"- mat som muta brukar funka på djur, barn och gamla...). Bör tilläggas då att min moster bor permanent bara 500 m bort, så inte som om vi mutat Allers att lämna kommunen eller nåt. Det finns kattmänniskor och hundmänniskor och så finns det Allersmänniskor, för Allers var en specialkatt. Så det är väldigt tråkigt att hon lämnat oss (enl. mamma blivit tagen av räven efter att ha blivit jagad/biten av långhårig schäfer - och det är ju det mest bisarra av allt - inte nog med att Allers är borta, alltså fysiskt borta dessutom, hon verkar onekligen haft det rätt tungt mot slutet).

Mormor har fått en lägenhet.

Förlåt mamma, moster kusiner och andra inblandade men jag hade lite svårt att hålla mig för skratt. Min mormor Ingrid Alice har med Ove-Hubert bebott samma hus sen drakula dog - eldkvarn brann - Wasa käkade sin första knäcke osv. Nu på ålderns höst ska de flytta till en lägenhet (och då menar jag tyvärr inte höst som i sept-okt utan snarare december). Jag kan bara tänka mig mormors ångest över att behöva packa ner ett helt hus fyllt med åratal av saker, möbler, minnen. Dessutom finns andra omständigheter som försvårar en flytt med dessa lämpar sig helt enkelt inte för detta forum. Att det hela totalt sett kvalar in som bisarrt kan jag dock garantera.

Min fysiska status. Snacka om bisarr degenerering. Jag får numera träningsvärk av ett hektiskt pass på jobbet. Orkar inte längre lunka mina 5 km som jag faktiskt sprang för inte så många månader sen. Avbokar tvättstugan eftersom jag tycker att ansträngningen att susa upp och ner för trappan verkar helt omänsklig. Kan inte förmå mig att reda ut om jag ska sluta med handbollen permanent till hösten eftersom jag inte klarar av att tänka på handboll utan att öka i puls och börja svettas då mitt muskelminne påminner mig om hur jobbigt det kan vara med handboll. Mina nya träningsskor (nåja köpta för 5 månader sen) ger mig världes strörsta blåsor på hälarna eftersom jag inte använt dem mer än 2 ggr. Om telefonen ringer i vardagsrummet när jag ligger i sängen väntar jag tills den som ringer ska lägga på och ringa på mobilen som ligger brevid mej eftersom resan ur sängen ut till soffan känns obestiglig.

Ni fattar poängen, min fysik för tillfället är ett patetiskt men ack så bisarrt fenomen som eg. borde vara tabubelagt.

Å så till det mest bisarra av allt.

Snart ska Bobbo ut på äventyr.
Han håller som bäst på att förbereda sig.

Både mentalt och fysiskt.
Sista dagarna på jobbet. Rensa skåp. Ta hem mer bråte.
Köpa nya tröjor. Och allt annat man behöver innan man ska vara het och inför ny klasskompisar
Jag blir suger-Mama.

En roll jag tror att jag kommer att spela ganska bra. Men ändå rejält bisarrt.

Sköt om era liv de är sköra som holländskt porslin!

Ave!

Bristsjukdomar och ambivalens

Solen är ju som bekant källan till allt liv. Skulle jorden legat närmare solen skulle jag, Bobbo och alla våra älskade vänner varit pommes firttar istället för sorglösa, vackra och framgångsrika homo sapiens. Skulle jorden legat lite lite längre bort från solen skulle vi varit partiklar i ett aldrig smältande polarvinterlandskap, vilket inte heller låter så himla skoj. För en gångs skull kan man konstatera att gräset inte alls är grönare på andra sidan (det skulle då röra sig om svart vidbränt gräs eller tvärsnö om man ska vara ärlig), vi kan luta oss tillbaka och vara helt nöjda som det är.

Så enkelt är det ju aldrig dock I tider av miljöförstöring, ozonlagerdemolering och växt huseffekter så förändrar sig klimatet till att bli oigenkännligt. Som vädret i sommar till exempel.

Nu skall också nämnas att jag inte är helt säker på att sommarens väder har varit något problem. Jag menar jag är ju ganska onskefull till min natur och har inte bestämt mig för om det pissiga sommarvädret är rätt åt alla semesterfirare när jag stött och blött i Landstingets korridorer eller om jag skall göra en kovändning och gå mot vad som är brukligt för mig och tycka att det är bedrövligt att mina lediga medmänniskor har haft sån otur med vädret. Mina känslor inför väderleken förändrar dock inte det faktum att vädret varit näst intill patologiskt dåligt. Jag menar rapporterna rullar nu in om ökad sannolikhet för mer depressioner runt om i landet, om bristsjukdomar för oss känsliga nordbor som inte fått någon sol på våra bleka näsor i år. Jag tror stenhårt på dessa alarmerande rapporter, jag menar, tror ni på fullaste allvar att jag skulle avböja fuck friday x flera i sommar om jag inte hade en begynnande depression eller någon av solminimalismen framkallad brist sjukdom? Verkligen inte.

D-vitaminer bildas i huden när man är ute i solen. För att fåtillräckligt med D-vitamin räcker det med att vara ute i solen en kvart till en halvtimme mitt på dagen på sommaren. SVÅRT i år men ändock.

D-vitamin behövs för kroppens omsättning av kalcium och fosfat. Vitamin D eller kolekalciferol, kan bildas i huden under inverkan av solljus eller tillföras via kosten. I den svenska kosthållningen är fet fisk och vitaminerat margarin de viktigaste källorna (så ni som suttit i renget och tryckt och undrat när solen skall dyka upp igen spring genast till Ica och gör för fortsatt liv nödvändiga inköp!).

Annars är det relativt få livsmedel som innehåller D-vitamin. Vanlig mjölk innehåller inte mycket D-vitamin, men lättmjölken är berikad och kan därför ge ett litet tillskott. Kostundersökningar visar att vi äter lite för lite D-vitamin, ca 2-5 µg per person och dag. Eftersom D-vitamin är fettlösligt kan det lagras i kroppen i framförallt fettväven (åkej så jag kanske inte behöver ta AD-droppar då jag borde ju rent tekniskt ha ett litet lager i min omfångsrika fettväv men tänker att till er andra kan denna information vara livsviktig).

Den toxiska dosen anses vara ca 2 250 µg/dag under en längre tid. D-vitamin i stora mängder är skadligt och framkallar illamående, minskar aptiten och ger förkalkningar i vävnaderna framför allt i njurar och lungor. Det rekommenderade dagliga intaget bör därför inte överskridas någon längre tid och absolut inte av barn. D-vitaminbrist orsakar rakitis hos barn (engelska sjukan) och därför rekommenderas barn idag att ta s k AD-droppar. Rakitis är numera sällsynt i Sverige. Äldre utvecklar osteomalaci (benskörhet) vid D-vitaminbrist. Båda sjukdomarna är en följd av minskad inlagring av kalcium och fosfat i benväven. Tidiga bristtecken är allmänna symptom som retlighet och dålig aptit.

Jag har givetvis (trots eventuell inlagring i medhavd fettväv) ett paket lax i kylen som skall inmundigas inom kort till lunch innan jag går till jobbet.

Lev nu klokt!

Och väl!

Ave!

Helgen passerar i rekordfart.
Skönt dock att vakna av sig själv. Igår morse vaknade jag tidigt men låg kvar i sängen och läste tills jag somnade om igen. Just läst ut Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Mycket bra bok. Rekommenderas verkligen. När jag sedan vaknade andra gången var klibbigheten och hettan redan ett faktum. Enl. SMHI 97% luftfuktighet. Som i Florida när jag bodde där. Man förbannar alla fall klibbigheten när man byter om för att gå på bröllop.
Länge leve the Jackson´s! De är värda att svettas lite över. På kvällen garden party hos Filanders i Vallentuna. Som alltid trevligt, god mat, gott att dricka, gott att ha chaufför. Bobbo körde mig runt till alla aktiviteter igår. Inte för att Rosa på något sätt liknar en limo men om jag blundade kändes det nästan som om jag hade privatchaffis och limo när jag fraktade min lekamen mellan gårdagens olika events.

Idag snarare vila. Göra mycket lite. Kanske inget alls. Läsa. Alla fall dn.

Ang. min op. så är jag mycket nöjd över gensvaret. Återkommer med datum så fort jag fått det bekräftat, lutar åt 29 augusti. Jag återkommer till detta, var så säkra...

Undantag

...från nya eu-regler, dygnsvila, timkvoter osv. Man får jobba heldag 7-21.30 när nöden kräver (då gäller som bekant ingen lag).

...från strikt och sträng diet. Alltså när man jobbar heldag. Även om man bestämmer sig för att hoppa äver tårtan på avdelningen man jobbat morgonpass för att istället gå fullständigt galet lös på godisskålen på avdelningen man jobbar kvällspass så kan man undantagvis ändå bli tvungen att göra avkall på den just påkomna övernskommelsen man hade med sig själv om det ena ELLER det andra, för man jobbar ju trots allt heldag. Då kan det helt enkelt slumpa sig som så att man får ta lite tårta också...

...från fuck friday. Inte genomförbart efter heldag (må låta tjatigt med allt gnäll om heldag som jag helt frivilligt tackat ja till men var ska jag gnälla om inte här, undantagsvis alltså!). Inte heller fuck saturday eller sunday. Möjligen hångel söndag eftermiddag om jag hunnit vila upp mig då.

Å förresten så, om jag öppnat klago-kranen lite grann kan jag lika gärna vrida upp den helt och hållet och kräkas ur mig som den idisslande ko jag är; det är synd om mig, jag är sjuk och ska opereras. Blommor, chokald, kort och andra skämma bort saker emottages med förbittrad förtjusning (eller hoppa möjligen över chokladen, i rådande kvava kvalmiga väderlek kan inte ens de dyraste krämer avhysa tonårsacnen från min nuna och jag ser ut som en salami efter en heldag på jobbet (aha! ni trodde inte att jag skulle kunna klämma in heldagen där va? Ack som man kan bedra sig)). I alla fulla fall så är det nu fritt fram att tycka synd om mig av ena eller andra anledningen. Eftersom jag tror mig vinna fler sympatier pga. förestående operataion snarare än 15 timmar på jobbet drog jag till med den. Det är dock tyvärr sant.

Nåja. Nu ska jag, vilket inte på något sätt är ett undantag, snarare regel, hoppa upp i soffan och se på tv. All vardagsångest och myrkrypningar till trots kommer jag att skriva det oskrivbara: Det ska bli rätt gött. Bara jag i soffan. Bobbo anländer först långt efter midnatt. Med potentiell whiskeyklubba. Åh du store gud, var mig nådig!

Ave!

DN-galan

Om man ska klaga på någonting alls skulle det ha varit (förutom då Jerka Williams, herregud, återkommer till detta) att det var osedvanligt svårt att veta vad man skulle sätta på sig. För egen del slutade det i alla fall med att jag valde en gyllene medelväg och därför såg ut som om jag glömt ta på något på nederkroppen. Är å andra sidan a bit famous för mina framträdanden med bar underkropp och man måste ju bjuda på sig själv mellan varven så helt ärligt, kvällen var för förtrollad för att man skulle orka bry sig om hur man såg ut...

Det var alltså igår. Slutade jobba. Drog ut på träningsrunda 50 minuter allt vad jag orkade. Eftersvettades tillsammans med den gode vännen Resorb (som jag självklart avnjöt ur vinglas för att komma i rätt stämning). Duschade. Klädde mig (detta gav mig som ni nu förstått en del huvudbry). Tog snygga skor på men packade ner flip-flopsen som den kloka insiktsfulla varelse jag är (om jag ska vara helt ärlig så kanske inte de snygga skorna är så himla snygga egentligen men benen blir så himla snygga när skorna sitter på tassen!). Sprang till tåget. Kom på att jag glömt ta med mobil och pengar och att just mobilen i detta fall, när man skall möta 2 utvalda personer bland 15000 andra kan vara ett mycket användbart verktyg. Hämtade således dessa 2 attiraljer Sprang på nytt till tåget, dock mycket fortare denna gång vilket självklart besvarades av kroppen med en svettattack från helvetet. Folk runt omkring mig började skruva på sig i tron att jag skulle brisera till vatten hela jag och skölja genom pendelvagnarna som en rasande syndaflod. Väl framme i Karlberg har jag torkat till (så fräsch igen...). 4:an till stadion. Får biljetter av min supplier genom staketet. Möter Henke. Går till 7-11 för att köpa picknick. Hittar schyssta platser på norra läktarn, precis i spjut och stavhopps-kurvan. Vädret är helt underbart, alla är förväntansfulla, publiken jättestor och stämningen tycks oss helt magisk.

Då hörs ett vrål från södra ingången. En Suzuki kommer in rullande på löparbanorna. På hojen sitter en liten krum människa som inte når ner till marken. Henke inser först. Jerry Williams. Jag gillar egentligen honom. Jag och mormor. Men kom igen, den svenska nationalsågen förvandlad till barbapappa-rock´n´roll. Det hela är avskyvärt och pinsamt. Jag kan inte ens sjunga med jag är stum av förskräckelse. Henke vrider sig av skratt. Jag vill hellre gråta. Hur försvarar man en man som inte når ner till marken på sin mc och som styckar du gamla du fria som om det vore grisfest på en charterresa?

Tävlingarna. Kropparna. Paketen (friidrottsmän i tajts och jag tackar varje inblandad snickare för de oslipade bänkarna på stadion som med sina flisor och stickor håller mig kvar på min plats då paket efter paket, oj menar atlet efter atlet går förbi med sina beundransvärda kroppar).

Hur som haver (jo skorna skaver så lite försynt under spjuttävlingen så gör jag mitt sedan länge planerade skobyte) så blir det en mängd stadiumrekord, bra svenska prestationer, bra svar från engagerad publik som gör att vi får gåshud. Jag påstår också att Musse vinkade till mig (även om jag snabbt inser att jag skulle kunna kväva honom om jag ens försökte ge honom en lycka till kram).

Efteråt tar vi, jag, Henke, Pållan och Nina en prommis upp mot Odenplan. Där dricker vi Stawberry Daquari och mumsar nachos.

Jag insuper nattlivet i storstaden, har ju knappt varit inne i stockholm sedan den 12 juni så känner mig lite som en turist när jag storögt glor på alla hippa människor som passerar.

Underbar kväll och helt fantastiskt avbrott i vardagslunken.

Tack Pauline för en så obeskrivlig present.

Tack Henke för schysst sällis.

Tack Nina för schysst avslutning och promenaden genom stan!

Med lite lättare steg än i går på väg till jobbet.

Florence har ett kall!

Efter vissa utsvävande och mer eller mindre hätska diskussioner under helgen och senaste veckorna tar jag mig nu friheten att utnyttja min kunskap i att granska källor, sammanställa materiel och övertyga världen om att det ALLTID är jag som har rätt...

Jag ber er nu begrunda vad filosofi är och vilken betydelse denna skola har haft för utvecklingen och världen as we know it.

Hey Darwin let´s have some fun!

Filosofins historia sträcker sig ända tillbaka till 500-talet f.Kr, och har hela tiden handlat om fundamentala och tidslösa frågor. Namnet kommer av grekiskans filos, som betyder 'vän', och sofia, som i detta sammanhang snarast betyder 'kunnande'.

Från början var filosofin ett slags allvetenskap, där enskilda vetenskaper skilts ut och blivit egna ämnen. Newtons grundläggande fysiska arbeten betecknades på 1680-talet som naturfilosofi, och i början på 1900-talet ansåg många fackfysiker att relativitetsteorin egentligen borde betraktas som ett slags filosofi.

Till skillnad från andra vetenskaper kännetecknas filosofin av att den strävar efter att upptäcka och undersöka grundläggande samband inom alla områden av mänsklig kunskap och verksamhet.

Filosofi delas upp i praktisk och teoretisk inriktning där den teoretiska filosofin (av grekiskans theoria, som betyder 'skådande' eller 'insikt') ska omfatta de delar som har att göra med allmän förståelse av världen som sådan, Metafysiken, Kunskapsteorin och Logiken.

Metafysiken - den mest abstrakta delen av filosofin, handlar om verklighetens natur och grundläggande beståndsdelar. förhållandet mellan kropp och själ (även om man hellre formulerar det som förhållandet mellan nervprocesser i hjärnan och psykiska upplevelser), och grundläggande förutsättningar för andra vetenskaper, t.ex. rummets, tidens och den fysiska verklighetens natur.

Kunskapsteorin - läran om grundläggande förutsättningar mänsklig kunskap. Traditionellt har den inriktat sig på att avgöra vilken kunskap som är absolut säker. En inriktning hävdar att sinnesorganen är de enda eller de mest tillförlitliga kunskapskällorna och enligt en annan härstammar den enda helt säkra kunskapen från rent tänkande. Men är sinnesintryck direkta avbildningar av verkligheten eller återspeglar de bara våra förhandsuppfattningar eller uppbyggnaden av vår kunskapsapparat?

Logiken - läran om korrekt och följdriktigt tänkande.

Kan man efter att ha supit in detta säga att naturvetenskapen klarar/klarat sig utan filosofins beståndsdelar under utvecklingens gång? Om big bang är grunden för allt måste man väl ändå kunna formulera vad en kropp är och hur den i förhållande till andra kroppar och materia beter sig? Och om gud har skapat världen och människan till sin avbild så har men ju ett gäng andra saker att definiera...

Skönt att vara långledig. Men tiden går som vanligt fort när man har kul.

En sista uppmaning, missa för guds skull inte serien Heroes i höst när den sänds på 4:an (eller ännu bättre ladda ner den med det samma!!)

Vad vore jobbet utan underbara kollegor?
Jag jobbar med superkompetena änglar!

Fast nu är jag förstås långledig...

Bobbo. No words needed. Uppfyller mig!

Owen Wilson. Uppfyller mig fantastiskt mycket mindre än Bobbo men är väldigt trevlig att se på.

Mindre frågor på jobbet. Börjar likna något nu. Rullar liksom lite mer av sig själv. Skönt. Även om man ibland fortfarande känner sig som första klassens pucko.

Självständighet. Som ovan. Jag trivs så mycket bättre när jag kan jobba lite mer utan att behöva höra min egen röst ställa en massa frågor hela tiden. Dock lite trött på mig själv för att jag hela tiden måste gå och kolla på Kloka listan, egentligen vet jag ju vilka synonympreparat jag skall använda. Men måste kolla en gång till för säkerhets skull. Samma sak när jag blandar i.v ab. Vet precis hur jag ska göra men kollar ändå spädningsschemat notoriskt... Better safe than sorry dock, ett motto att aldrig förglömma i detta yrke. Visst?

Anthem. Från Chess. Samma pillierektion som för årtionden sen. Jag ska tillbe Björn och Benny innan jag somnar ikväll, vilka sjuhelvetes genier.

Bobbo. Åh!

Ledighet. 3 dagar efter kl. 15.30 imorn!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Planer som brunnit inne. Bra för mej säger Bobbo. Att jag inte alltid får utlopp för mitt patologiska planeringssyndrom. Nu är endast himlen gränsen för vad helgen har att erbjuda...

Filmer. Serier. Tanka. Jag har laddat ner 100 gig. Nu när jag har sett alla avsnitt av House så ger jag mig ut på jakt efter något nytt. Även om jag borde låta bli. Skulle vara mycket bättre om jag hade tvättstugan. Det är snart en månad sen. Å andra sidan har jag fått så bra lön att jag har råd att köpa trosor ett par veckor till.
Det där med trosor ja. Har kanske inte tagit upp det. Men nu för tiden skyler jag hönan med tyg även under maj-sept. Känns inte riktigt bra att som förr låta henne hänga runt helt fritt när dagarna tillbringas bland potentiella pesthärdar på ett sjukhus. Förhoppningen är dock att leva ett lite friare liv på fritiden (ååå så underfundigt det blev helt omedvetet...). Återkommer. Status just nu alla fall: instängd höna!

Mina nya krämer. Stressfinnarna från jobb passet från helvetet för en dryg vecka sedan på magiskt sätt avhysta från numera silkeslent ansikte. Även om jag egentligen inte ger så mycket för att stå framför spegeln och balta med massa olika pryttlar både morgon och kväll så är det värt det när jag är lenare än en barnrumpa i nian. Länge leve Clinique.

Vardagslyx. Äta fil och flingor i soffan framför tv:n. Köpa nya underkläder istf att ha tvättstugan. Inte veta vad som händer i helgen utan låta dagsform och lust bestämma. Närheten till jobbet. Frukoststund med DN.

Vardagångest. Som ovan. Dessvärre, inkl myrkrypningar i benen...

Cykel. På tal om hönan. Destruerad! Funderar på att åka vätternrundan 08 så har varit ute på ett minipass. Och det ska jag säga att vätternrundan kör man minsann inte troslös. Då ska sämskskinnet fram minsann. Men kul. Att ha en fin cykel. Med cykelkorg. Och lampor som blinkar. Även om det är på bekostnad av utrymmet i klädkammaren...

Bobbo. Botar ångest. Är lycka. Ger cykel.