Fyrhjulingen a.k.a Traktorn eller Kaktornet. Det allra bästa på hela semestern.
Varje dag flera gånger i timman skulle man gå dit.
Halvvägs frågar det lilla älskade barnet: "kan du bära mej?"
Rädslan var stor.
Rädslan var stor.
Så ock begäret att få se och höra.
KUCKIKIA!
Å så lite nutid då.
Å så lite nutid då.
Igår var en bemärkelsedag.
Å-M + BoBo = 9 år.
Å vilka år sen.
Fyllda med kärlek, lycka och skratt.
Helt klart 9 år som varje sekund levererat meningen med livet.
Ord känns så få i sammanhanget, men du Erik, jag ger dej de finaste orden jag vet:
Tack.
Kärlek.
Alltid.
Jag älskar dig gränslöst mycket!
Man kanske skulle ta och skrika ut sin tacksamhet i micken oxå!
AVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar