Portad på förskolan & mulle Meck

Joråsåatt...

Då va de dax igen.

VAB.

Misstänkt ögoninflammation.

Portade från förskolan fr.om tisdagen.

Vårens hittills kallaste dag.

Å modern är inte mer än människa.

Kan inte kompensera 15 andra skojiga och stojiga ungar hemmavid.

Efter lunch är sammanbrottet nära.

Ungen mår prima och vill ha stimulans.

Ute dalar snöflingor stora som toalock och termometern visar på nollgradigt.

Till slut åker galondräkten och tjockaste fleecen på.

Fordrade stövlar, mössa och vantar.

Mot bilen.

Mot friheten.

Mot Mulle Mecks lekpark i närliggande kommun.

Där får energin explodera.

Fritt.

Efteråt åker vi och hämtar pappi.

Där får den lille med kletiga ögon dagens, månaden, årets och kanske livets upplevelse.

I källarplan.

Bland bilarna.

Och saftblandarna.

Där är livet som allra bäst.

Och det nämnda barnet slutar nästan andas.

I exstas.

Själv är jag utpumpad.

Efter genomläsning av 30 barnböcker, målning med kritor och färg, badning, måltider, kladd och ögonbajs står jag bara stilla bredvid.

Med kärleken strömmande.

Trots allt.

Alltid denna kärlek!

AVE!