Tiden går och vi med den...

Vår blir till höst.

Det som vuxit och grönskat gulnar och blir färgsprakande.

Och sprött.

Men det börjar alltid på samma sätt;

Man planterar.
Ett litet frö.
Som gror.

Och blir nåt fantastiskt.

Eller så käkar man helt sonika bara jord.

Mindre poetiskt så.

Mer bara köra.

Eller som nedan.

Bara åka.

Vagn.

Med mormor.

I paradiset.

Eller oxå kan man fokusera på att äta småsten, kastanjer, ruttna rönnbär (vem fan planterar rönnbärsträd i en lekpark?) eller ekollon i grodparken (vår fiiiina rönnbärsträdstäta lekpark runt knuten).

Allt handlar om en och samma sak:

Mer kropp än hjärna!

AVE!