Tystnad.
Ja vet.
Men har inte riktigt vetat vad jag ska skriva mitt i katastrofens larm och ångest.
Känns lite fjuttigt att jag och Sippan varit på babymassage och lärt oss massera bålen, att han idag lagt en mocka på köksgolvet och övat benspark i den eller att jag fet som ett gödsvin och svettig som en äkta babusjka försöker släpa mej runt förortens alla hörn svärandes över tyngden i vår barnvagn i snömodden.
Jag fattar ju att mitt liv går vidare.
Och det gör det men med lite tyngre hjärta (och plånbok) och under lite mer blytunga skyar.



Det är väl märkligt ändå att ett enda litet leende en sopig dag kan smälta polarisar...

Dig rörde aldrig mörkret, fast livet sorg dig gav,
fast ibland mörka skuggor, du stod vid öppnad grav,
fast du i smärta prövats, fastän du led som vi
- men omkring dig var ljuset, dom ej får mörker bli.
(Pär Lagerkvist)

Det effektivaste sättet för en organism att anpassa sig till omvärlden är att dö.
(Sigmund Freud)

AVE!