Idag 5 månader med Owe.
Värt varje vedermöda och varje andetag.
Firade med en halv banan på Ikea med Lina och Sixten.
Det var tydligen jättegott.
Och renderade i 2 dl stuvad spenat.
Fast inte på tallrik.
Utan i blöja.

I mitt hjärta rumsterar nu hormoner och kärlek runt.
Hur kan tiden gå så fort?
Hinner jag njuta?
Hur kunde kärleken slå ner och bli så bergfast?

Livet är outgrundligt.
Ett leende från en flodhästunge är mer än man kan förstå.

Idag är det enkelt:
Fånga snarare ögonblick än dagar, men för all del ta vad ni kan få!
(Florran)

AVE!