BoBo säger att den dagen det blir skyddsjakt på idioter skall han stå först i kön...

Själv nöjer jag mej med att från min kammare konstatera att den siste idioten inte är född samt att det är tveksamt om det för den delen någonsin föds nån lika fullkomlig som jag och min avkomma.
Jo, har bestämt att det här nya året till stor del skall handla om kärlek till mej och mitt jag.
Det är så enkelt att sitta hemma i lugnet och tryggheten och sända ut förbittrade åsikter om allt och alla. Men så förkroppsligar jag också stereotypen i en chick-litt roman (sorgligt nog precis innan allt går på arslet; chick-litt nämligen = kvinna, trettio plus, lite slö, slapp och likgiltig med hyfsad snubbe och skapligt liv vars tillvaro inom kort skall ställas på ända och aldrig mer bli sig likt....) då jag sitter småfet och rätt förnöjd i förorten och sörplar i mej livet utan att reflektera över vare sig de små eller stora tingen eller tingens varande.
Låt oss bara hoppas att jag får behålla min man som jag fortfarande efter 8 år är vansinnigt förälskad i...

Det nya året firades i stillhet med närmsta familjen och jag kände både lycka och vemod när jag vid tolv-slaget satt med en däckad flodhästunge i famnen istället för att slampigt kyssa min man och girigt klunka i mej skumpa samtidigt som jag skrikande önskar alla ett riktigt jävla gott nytt år. VM i kontraster med andra ord.

Å så VM i självförälskelse!



Acti labores jucundi - ljuv är mödans lön

AVE!