Helg morgon.

Så där tyst som det bara kan vara en långfredag (eller antagligen alla helger men brukar förmodligen sova vid de tystaste tidpunkterna...). Tystnaden ödesmättad på nåt vis när man inte ens hör bilar ute på huvudleden. Själv har jag blivit ratad så ja gick upp. Tänkte att nån ute på world wide webis ville hänga med mej. Birgerson wide bäbis ville det då rakt inte. Jag ammade och gjorde plats i min och BoBos säng för lite mys. Efter måltiden skulle jag således lägga ner Flodis för att sedan själv krypa tätt intill. Men icke, det lilla förgrömmade köttet ålar sig då till pappas sida av sängen med ryggen mot mej, kryper nära intill sin pappa och lägger av en brakfis åt mitt håll. Resultat = jag gick upp. Kanske skickar jag polisen efter honom!

Känns så bra att ha en så himla bra relation till polisen!
Alltid nära till hands liksom!

Igår var vi i Bromma och fikade med gamla vänner. Jag kände mej extra stolt över hur vi mitt i rusningstrafik tog oss dit på 30 min från Jakan. Jag är grym på smitvägar i den här stan om jag får säga det själv (tips: på sin egen blogg får man hylla sig själv hur j-la mycke som helst). Jag har under en längre tid stått i skuld till det vackara lilla barnet ovan. Nu har jag dock köpt tillbaka min frihet genom att bjuda honom på fika!

Tidigare i veckan (förrgår) träffade vi Lina och Sixten. Man ser inte utvecklingen så tydligt på sin egen bäbis men kära nån vad mycket som händer på en dryg vecka. Ni som följt det eviga tjatet om Flodhästungens första (snart) 3 mån, har ni tänkt på det? Alltså att bilder typ med nån veckas mellanrum skiljer sig markant? Sixten var fullkomligt förändrad och urgullig. Och på tal om urgullig så var ju Fia och Leah där också. Där kan man snacka om gulliga typer! Leah som är drygt ett år äldre än Owisen hade mycket fin hand med sin lilla skyddsling. Hon lade köksmattan över honom så att han inte skulle bli kall samt hjälpte honom att inmundiga lite nyheter genom att lägga tidningen över hans ansikte!

Efter denna härliga stund fortsatte vi in mot stan för att Janey och direktörn. Lika underbart som alltid!

En innehållsrik vecka har alltså nått sitt slut denna tysta och fridfulla lördagsmorgon. Idag blir det nya äventyr eftersom mamma kommer. Också lika underbart som alltid. Och på tal om fridfull...

... så tror jag att det i det Birgersonska nästet väldigt snart är det slut på "friden"!

Måste också visa en av Owes fina kompisar. Han väntas bli en stor tänkare. Bruno Sokrates liksom!

Ömhet är det du känner i axeln efter svinis-vaccination, eller det som dväljs i ditt bröst när träffat den största kärleken av dem alla.

AVE!