Åter.
Efter paradis.
Svampar i mängder.
Lilla mannen plockar endast hattarna av höstkantarellerna.
Jag plockar hatten av för honom.
Han är sååå duktig.
Går i skogen. Utan klagosång.
Äter mossa. Helt ok jmft med andra saker han tidigare hotat med att äta (se nedan)
Funderar på livet så som han känner det...
Mamma man får inte äta bajs (äntligen har den bollen trillat ner, jag kan inte ens börja beskriva hur härligt det känns, men låt oss säga såhär: SKUMPAN STÅR PÅ KYLNING!!!!)
Man får inte gå på gatan (Näe just de, så låt bli då...)
Farfar har en traktor (stämmer)
Uuuuwe är gullig (stämmer också - i allra högsta grad)
Uuuuwe är mammas älskling (hepp)
Han börjar få koll den där lille!
Det finns hopp!
Själv har jag sämre koll.
Om ni vill skicka mej lite sympatier så är det så att jag lider av nån sorts ihärdig dyspné och hypoxi. Har t.o.m skaffat mej en tid hos primärvården.
Så.
Sympatier emottages nedan...
Det finns en känsla när solen går ner
När din skugga är allt jag ser
En känsla mellan sommar och höst
När ingen bara du kan ge mej tröst
AVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar