Ok det blev inte vår, det blev vinter.
Det blev inte 2-års kalas, det blev sjuk unge.
Men det blev en säng.
Reclaiming my sleep!
Men får glädjas åt det lilla, även om det svider lite i mamma-hjärtat när lilla ungen tar sin sovkompis SandaPanda och går och ställer sig vid den trygga föräldrasängen för att bryskt (nåja) bli iväg schasad till det egna lilla rummet med den nya (lite läskiga) egna bädden.
Men efter lite trix somnar han där till slut stora killen, i egen säng, i eget rum.
Å endast tomten och dammråttorna (och barnafaderna då eftersom undertecknad sov så hårt vid tillfället) hör honom tassa över golvet "miss i nassen" för att häva sig upp som det lilla preventivmedel han är mellan sina föräldrar så som han anser bäst.
Själv fattade jag först när klockan ringde att han var "på plats" igen. Så jag borde vara utvilad idag. Men så är inte fallet, varför jag bjuder er ett långsamt farväl och önskar eder alla en god natt.
Natten har sitt sätt att sänka båtarna...
AVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar