Krönika över förflutet år

2010
Januari

Babymassage. Lika delar ångest över att jag, Å-M Birgersson, sjönk ner så djupt i spädbarnsträsket, som maximal grad av mys med Bowen spritt spångande på massagebädden framför mej, ömsom nöjd, ömsom förbannad, emedan jag ivrigt knådade den lilla flodiskroppen med oljiga fingrar.

Jobb, som sedan fortskred med ca 20% under hela våren och som blev till heltid i maj och juni och sen halvtid juli och halva augusti för att från 15 augusti bli heltid dagtid och massor att göra inför sjösättning av mitt projekt på jobbet.

Gröt, i smakportion. Det bästa som finns. Mums sa Bowen och krävde att denna tapetklisterliknande sörja skulle skyfflas in i gapet med en rasande fart, annars blev det istället ett rasande ljud som genljöd över bygden.

Februari

Halvårs fest. 6 månader som förälder. 6 månader i paradiset och helvetet. De dubbla känslornas kokong det här att vara förälder. Ibland så trött att skärselden förefaller vara den blå lagunen… Men så kommer det där lilla leendet eller annat godtyckligt ömhetsbevis från den lilla, och världen stannar upp en stund och man känner sig som den rikaste och lyckligaste på jorden.

Dop. Fina tillställningen med fina närmaste kärlekarna i våra liv. Det bortskämda lilla stycket kött fick fina presenter och uppvaktning, försökte ta sig en simtur i dopfunten och blev inskrivens i de tryggas skara som Owe Axel Johannes. Owe efter finaste farfar, Axel efter fin gammelmorfar och Johannes efter sin stora kärlek näst efter mamma och pappa, sin farbror.

Cold turkey – amningsstopp. Den där gröten e nice verkade bowen tycka. Ta hit mer sånt och ta de där svettiga behållarna med sur mjölk bort från mitt fejs. Jag vill inte ha mer ok? Över en natt var det över, det där med amning, som undertecknad distributör och svettig-behållare-ansvarig initialt hade ratat som rätt äckligt. När det väl var över kröp sig saknaden på. Det var ju ganska mysigt ändå att ha en liten unge hängande vid barmen. För att inte tala om praktiskt.

Mars

Budgivning. För att köpa ett hem. Blev så. Nu sitter vi där, som hemmansägare, med ett halvår gamla provisoriska lösningar cementerade som permanenta. Note to self: Flytta aldrig med en åttamånaders. Gör det innan eller låt bli!

Uppsägning. Av kontrakt. Hemmet sedan många år i miljonprojektsbygget i Jakan. Inte utan ett visst mått av vemod lämnades uppsägningskontraktet in och packning och rensning (inte alls tillräckligt skulle det visa sig) tog sin början.

April

Påskgodis

Begravning av kär kollega. Den första i raden av alltför många begravningar under året skulle det visa sig.

I övrigt planering av kommande tider. Maj månad – Puh!

Maj

Bröllop. I Motala Jessan & Björn vigdes och lilla Della döptes. Fint som snus var det och vänskapen som lagts till grund förr genom att man barfota tillsammans trampat på samma stigar är något speciellt. Kärlek!

Planering. Av best friends wedding med tillhörande möhippa. En planering som var mycket givande och rolig och som bar frukt på det bästa tänkbara sättet; allt föll ut väl som fan och alla var nöjda och glada.

Mormor. Jag träffade mormor sista gången. Det var som alltid ett mysigt möte. Här hade vi en krum liten gumma märkt av sjukdom och elände som trots det inte vek ner sig en tum när det gällde sin innersta personlighet och skärpa. Nejdå, varför skall man be vårdpersonal om extra smärtstillande när man smugglat med sig egna som värsta tonåringen som skaffat häx landning för en av de första fyllorna! Mormor gick ur tiden med flaggan i topp. Cred till dig älskade Ingrid Alice!

Packa. Helt liv. Hel lägenhet. Skulle ske jämsides med ansvar för baby O, jämsides med heltidsjobb för båda vårdnadshavare och jämsides med alla övriga uppgifter denna späckade månad bjöd på. Vid tiden för packandet tyckte jag att det gick bra och att jag hade stenkoll. But NOT! Det är först nu mot slutet av året jag inser hur undermåligt det blev gjort. Var fan är mina glöggskedar och övrigt glöggtillbehör, var är vinterjackorna, var är termobrallorna. Kanske möts vi igen när snön smält bort…

Juni

Examen. Pållan blev doktor! Shit va bra jobbat! Och jag tog tillfället i akt att återse sedan många år kära vänner och fd. kollegor. Det var så gött!

Möhippa. Med poledancing. Oslagbar fest för oslagbar vän sedan all tid och för all tid.

Flytt. Dag efter möhippa (redan här borde jag ha anat att min planering för flytt och liv var undermålig…) som trots allt löstes ut tack vare familj och fina vänners varsamma hand. Tusen tack alla ni som hjälpte oss.

Renovering. Min man tendrar att tro att han inte är så händig. Jag säger bara: Släng dej i väggen Martin Timell – här kommer BoBo Birgersson. Ett helt hem 105 kvm fixat av min make på utmärkt maner och i princip helt utan stöd från undertecknad som föll ner i nån sorts handlingsförlamning och svart hål som mest bestod i att titta på och gnälla.

Öroninflammation. Dagen innan den bästa dagen 2010, Nettis och Philips bröllop. Owe skrek en hel natt och jag tyckte att han var en riktig liten plåga, och tänkte i sommarnatten att han kanske var lite otrygg i nya lyan (insjuknandet ägde bevisligen rum första natten i vårt nya bo och jag var sorligt nog mer oroad för om vi skulle bli vräkta än för min lilla unge) emedan hans mormor hörde honom yla i 20 sekunder över telefon följande morgon och snabbt konstaterade att han hade öroninflammation. Vilket sedermera bekräftades av VC och behandling kunde påbörjas och efterföljas av kaskadkräkningar varpå behandling fick justeras. PUST.

Bröllop. Efter mycket om och med kom vi till Växjö där bästaste vän skulle vigas i domkyrkan. Många hinder övervanns längs vägen, ovan nämnda öroninflammation och div. halsflusser. Doktor Emma, den snyggaste och finaste läkaren landet bjuder (ihop med Pållan då!) hookade upp mej och snor-owe på lite justa medikamenter så att planerna dock kunde genomföras som de var tänkta… Och så fick jag vara med om den finaste dagen, den vackraste bruden och den bästa festen på väääldigt länge.

Bröllop igen. Nån vecka senare. På Ekerö, i en vackert smyckad trädgård fick vi vara med och fira när ytterligare vänner knöt hymnens band. Det var såååå fint. Och lite härligt trotsigt på nåt vis att kunna säga till alla att man var på bröllop den 19 juni när hela landet höll på att kvävas av bröllopsyra!

Mormor. Lämnade denna dimension för, hoppas och tror jag, en bättre. Kärlek, saknad med frid.


Juli

Nattjobb. Gött att byta om till sjuksköterskeuniformen och dra ut på golvet och skita ner sig.

Begravningar. Först kär fd. granne sedan mormor. Inte utan tårar men med nån sorts känsla av lung i magen. Trots allt…

Pendling så in i den. Motala-Stockholm-Värmland- Stockholm- Motala osv. Ett gäng vändor. Bowen var på landet i Värmland med pappi och farfar. Grillade, åkte båt och hade det gött.

Augusti

Inskolning. Förskolan. Pedagogik. Tårar. Misströstan. Trygghet. Owe går på världens bästa förskola. Med bästa personalen ever. Hans mormor skolade in, 2 dagar före 1 årsdagen. Det hela avlöpte på det stora mycket väl men både arma moderna och barnafadern har fått stålsätta sig under hösten då lilla ungen försökt nå fram till sina föräldrar genom många tårar och höga skrik då övergivandet känts för hemskt. Det tog ungefär 2 månader innan avskedet på förskolan inte längre orakade ett mindre krig och jag tror att Owes polare är gladast för detta. Var ju rätt gulligt att hans kompisar runt frukostbordet satte upp händerna för öronen när han dök upp på morgonen. Nu vill han inte gå hem istället. Så nu är allt som det ska vara.

1 årskalas. Sista kalaset före konfirmationen. Typ. Gulligt bortom alla ord. Jobbigt bortom alla beskrivningar att ha födelsedagsbarnet och hans 8 polare på tårta…

Jobb. På tal om jobbigt. Jag fick så jag teg när jag var tillbaka på jobbet på fulltid 16 augusti. Ett jäkla tempo och så himla kul!

September

Sjösättning. Av mitt projekt på jobbet, som jag drivit och kämpat med det senaste halvåret, minst. Ömsom succé ömsom nederlag. Så som livet är mest. Så lyder resultatet så här långt…

Balett. Min första i livet, avnjöts på Kungliga Operan. Fin födelsedagspresent där!

Föräldramöte på förskolan. Information om det mesta samt om att man skall skaffa en sovsäck om man avser ha sitt barn sovandes i vagnen under den dagliga vilan (ffa tänkt att användas under sen höst + vinter alltså) varpå vi, flodhästföräldrarna undrade; men hur spänner ni fast barnen i sele då, om man har sovsäck?? Personalen lade då huvudena på sned och såg förstående och lite nedsättande på oss samtidigt som de bedyrade att ingen unge smitit ur vagnen i dagisets historia. Well well, så är det inte längre… Se vidare nedan *

Hippa. Försenad sådan för Jessan. Njutning av vänskap som aldrig rostar, god mat och dryck!

Piteå. Långhelg med Owes gudmor och familj. Bara vara tillsammans och njuta av varandra av att ta dagen som den kommer och av att kärlek kan flöda trots att den måste färdas 90 mil.

Oktober

Magsjuka. I kvadrat, bokstavligen talat. Min mamma med särbo kommer på besök för att fly hösten och dra till Grekland (kräkland). Det hela slutar ovärdigt. Jag spyr alla gastrointestinala delar ur mej i en hink på väg till flygplatsen. Mamma gör detsamma med på 10 000 meters höjd och hennes särbo och resekamrat mår som en räv men lyckas låta bli att kasta upp. Jag hinner knappt bli bättre förrän det är min bättre (?) hälfts tur att köra Gustafsbergsbussen varv på varv på varv… Den enda som klarade sig undan var Owe som dock skulle komma att ta sin revansch senare under hösten…

Planeringsdagar. Med jobbet. Lyxig miljö och utvecklande föreläsningar och arbeten genomfördes. Det enda jag inte gillade så värst var maten men jag är rädd att det säger mer om mej än om kockarna…

Utvecklingssamtal. Det första som förälder. Owe är snäll och omtyckt. Han kan i princip inget men man ser stor potential för att han skall kunna lära sig. Man plockar inte upp skeden vid måltider längre för den åker ner lika fort, han får således äta med händerna som våra anfäder. Han tycker om att dansa och har en fin taktkänsla. Han behöver inte längre söka tryggheten i vagnen och går utmärkt när gruppen går till skogs på upptäckarfärd. Han gillar frukt och grönsaker anmärkningsvärt mycket (enligt personalen ovanligt att barn är så överförtjusta som Bowen) och älskar korv.

November

Smitning * (fortsättning från september och sovsäcksdiskussionen…). När fösta snön har fallit över marken så får Owe en dag nog. Av att ligga i vagnen på förskolan och vänta på att få bli upplockad för mellanmål. Han tar saken i egna händer och (tillvägagångssättet oklart) tar sig ur såväl vagn som sovsäck. Han tar en repa i snön och går fram till dörren och ställer sig att gnälla som en hund. Förskolan kan således inte längre basunera ut att inget barn ramlat/tagit sig ur vagnen när de har bäddats ner i en sovsäck. Så.
Både lite dråpligt detta och läskigt. Mamma-hjärtat/hjärnan tänker på allt som kunde ha hänt efter utbrytningsförsöket, förfrysningar, bortrövningar osv… Nu har alla fall den ömma farmodern sytt om sovsäcken så att selen kan dras igenom. Ungen skall spännas fast enligt konstens alla regler under sovstunden på förskolan. Punkt.

Fars dag. Owe hyllade sin pappi så gott han kunde.

Nästa högskola. För mig. Magisteruppsats påbörjad. Högskola nummer 9 i ordningen = SUCK.

Malaga. Bajs. Kärlek. Vi for (trots en rejäl släng av magsjuka för unge herr Owe dagarna innan avresa) till Kajsa och Diego i Malaga. Det var underbart. De är så fina de där 2. Kajsa en stor kärlek i mitt liv och hjärta.
Det var också mycket bajs. Men de har väldigt fina blöjor och babyvårdsartiklar där nere i España. En del av dessa fick till och med komma med hem.

December

Julbord. Sjusköterskeutbildningen på KI, var både bra och anus. Det som dock förutom mina kunskaper, består och växer är kärleken till alla fina vänner som där och då flyttade in i mitt hjärta för att bygga bo och stanna. Dessa vackra, fina människor har varit hemma hos oss på julbordsknytis. Det var härligt. Ni är ovärderliga!

Luciafirande. På förskolan. Owe var tomte. Sur tomte. Med nappen på plats i truten så sög han snarare än sjöng. Men hoppet lever. Om att han nästa år skall skria ut att staffan var en stalledräng. Vi sätter stort företroende till att den finfina personalen på förskolan ser stor potential i Bowen.

Jullov. Förskolan stängd from 24/12-9/1. Varför liten Bow skall vara hemma med parenteser. Vi har därför tagit semester men kallar det jullov. Vad som skall ske är fortfarande ett oskrivet blad. Så som framtiden och barnet vårt.

Nyårslöfte:
Försöka njuta mer av nuet.
Älska mina vänner och fiender så mycket jag kan.
Vända andra kinden till.
Bädda så jag får ligga!

Snart kommer änglarna att landa!

AVE!