Ä ´re nån som vill förbarma sig över mej imorgon?
Idag var inte min dag.
Först, jagade jag upp familjen för utflykt med slutdestination handboll.
Och detta var i ottan vill jag lova.
Å vi klädde oss, å vi åt, och vi packade in oss i bilen och körde de knappa 4 milen till Vikingahallen Märsta. Väl där, fanns förvisso handboll, men icke på något sätt den handboll vi hade förutsatt oss att avnjuta.
Nej den pågick som bäst 3 mil åt ett annat håll.
Senare, efter att ha forslat hem familjen igen med slokande huvud och skammen dallrande som en extra familjemedlem, skulle jag ta me Owe, soporna och mitt splitrade fokus på barnvagnspromenad.
Å detta gjorde jag. Alltså även soporna fick följa med. Fint va.
Som en jävla bag-lady fick jag smyga ner mina medhavda sopor i papperskorgar längs vägen.
Nu pågår giganternas kamp och i förortens söndagsångestdimma är det helvetet på jorden sen 2 timmar då den lilla ungen, dödstrött och bortom all räddning vägrar att sova.
Länge leve sponken.
AVE!
Idag var inte min dag.
Först, jagade jag upp familjen för utflykt med slutdestination handboll.
Och detta var i ottan vill jag lova.
Å vi klädde oss, å vi åt, och vi packade in oss i bilen och körde de knappa 4 milen till Vikingahallen Märsta. Väl där, fanns förvisso handboll, men icke på något sätt den handboll vi hade förutsatt oss att avnjuta.
Nej den pågick som bäst 3 mil åt ett annat håll.
Senare, efter att ha forslat hem familjen igen med slokande huvud och skammen dallrande som en extra familjemedlem, skulle jag ta me Owe, soporna och mitt splitrade fokus på barnvagnspromenad.
Å detta gjorde jag. Alltså även soporna fick följa med. Fint va.
Som en jävla bag-lady fick jag smyga ner mina medhavda sopor i papperskorgar längs vägen.
Nu pågår giganternas kamp och i förortens söndagsångestdimma är det helvetet på jorden sen 2 timmar då den lilla ungen, dödstrött och bortom all räddning vägrar att sova.
Länge leve sponken.
AVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar