Åkej.
Här lägger man ner sin själ för att skriva mustiga och fylliga inlägg som inte primärt handlar om livet bland barnskrik och intrampad semper mild havregröt.
Å ni, ni svarar med fullständig tystnad (Emma är förlåten eftersom hon flyttat och varit sjuk...).
Därför vedergällning:






Utöver detta har helgen bestått av Dan Browns senaste sk. spänningsroman. Å det kan man konstatera att en bra och spännande bladvändare är icke, å då menar jag verkligen icke, förenlig med spädgris-föräldra-livet. Boken får en stark 3:a i betyg. Spännande och klurig men inte samma kioskvältar-känsla som med Da-Vinci koden.

Har även druckit vin. Nåt glas sådär.
Smak: Inte metall. Inte jättegott. OK.
Jävla amningshormoner.

Vad mer?
Jo jul-fan är utstädad. Julius julgran har fått fara på tippen och vi har varit på Bauhaus och köpt upp julgransåterbäringen.

Som synes oven har även den spanska kärleken Kajsa + Diego varit hemma.
Amor!

Söndagsångesten gör sig heller icke besvär idag för vi är lediga imorn me. Ha!
Veckan som kommer är fulltecknad.
Promenad med mammagrupp, BVC och vaccination, lunch med fina KI-vänner, babymassage på öppna förskolan, date med Lina och Sixten...
Jag återkommer för att mer ingående älta detta.
Var å säkra.
Inom kort!


Barn vill alltid få veta av sina föräldrar var de kommer ifrån, men de talar aldrig om vart de är på väg.
(Robert Lembke)

AVE!