Förvandling.
Från fogligt flodhästkött.
Till klängranka.
Från sovsippa i egen säng.
Till ålande värmekälla i svettig armhåla på 160-madrassen.
Därpå följer tystnad.
Tystnad här alltså.
Får inte en sekund egentid.
Florpan-bloggen får vackert vänta på uppdatering.
Dessutom intet av spänning att förtälja.
Men ändå.
Nån kommentar på kloka Fiffis gästinlägg.
Är jag förändrad in i märgen?
Långa svaret: Gillar fortfarande inte barn. Men avgudar min unge! Kör lite på andras barn - min unge! (Så gillar jag ju en massa andra kids oxå men inte först och främst för att de är barn utan för att de är små personer som har fångat en bit av mitt hjärta, länge leve individualismen).
Öppna förskolan fyller en viktig funktion; där finns armar när man vill vila sina egna (å så ett gäng trevliga människor som jag gärna slänger käft med) - men okej Fia du har rätt i att det är rätt oväntat att jag springer dit i tid och otid för att pyssla - och gillar det, jag är förvånad som f-n själv... Handboll genom glasruta: inget bra att säga till mitt försvar... Och hatt paraden var ju bara ett måste det förstår ju vem som helst.
Korta svaret: Klart jag är förändrad in i märgen och aldrig blir densamma igen. Mitt hjärta tillhör nu fullkomligen någon annan och mitt liv har ett enda syfte - att skydda ett annat.
(Detta är extra påtagligt just nu när jag inte ens kan gå på toa utan att Flodis oroligt börjar gnälla i tron att jag försvunnit, och jag som äntligen kunde slå mej ner på Gustavsbergs-porslinet och vresa som en grottmänniska istället för att varsamt skydda Poltava genom att stå som värsta super-g åkaren och sköta mina behov).
Annars:
Kusin Jocke här - fett nice!
Handbolls vm igång.
Vinterstudion.
Rimfrost blev till gråslask. Suck.
Sippy vänder åt höger. (Och blir sjukt missnöjd när han hjälplös ligger på mage och inte tar sig runt på rygg igen - lite som att kolla på en skalbagge som hamnat uppÅner- väldigt fascinerande!)
Jag har alltså ett högervridet barn.
Måste ta det ur honom innan valet nästa år.
Med dessa ord och nedan följande bilder bjuder jag er farväl för denna gång och hoppas återse er inom kort.
Från fogligt flodhästkött.
Till klängranka.
Från sovsippa i egen säng.
Till ålande värmekälla i svettig armhåla på 160-madrassen.
Därpå följer tystnad.
Tystnad här alltså.
Får inte en sekund egentid.
Florpan-bloggen får vackert vänta på uppdatering.
Dessutom intet av spänning att förtälja.
Men ändå.
Nån kommentar på kloka Fiffis gästinlägg.
Är jag förändrad in i märgen?
Långa svaret: Gillar fortfarande inte barn. Men avgudar min unge! Kör lite på andras barn - min unge! (Så gillar jag ju en massa andra kids oxå men inte först och främst för att de är barn utan för att de är små personer som har fångat en bit av mitt hjärta, länge leve individualismen).
Öppna förskolan fyller en viktig funktion; där finns armar när man vill vila sina egna (å så ett gäng trevliga människor som jag gärna slänger käft med) - men okej Fia du har rätt i att det är rätt oväntat att jag springer dit i tid och otid för att pyssla - och gillar det, jag är förvånad som f-n själv... Handboll genom glasruta: inget bra att säga till mitt försvar... Och hatt paraden var ju bara ett måste det förstår ju vem som helst.
Korta svaret: Klart jag är förändrad in i märgen och aldrig blir densamma igen. Mitt hjärta tillhör nu fullkomligen någon annan och mitt liv har ett enda syfte - att skydda ett annat.
(Detta är extra påtagligt just nu när jag inte ens kan gå på toa utan att Flodis oroligt börjar gnälla i tron att jag försvunnit, och jag som äntligen kunde slå mej ner på Gustavsbergs-porslinet och vresa som en grottmänniska istället för att varsamt skydda Poltava genom att stå som värsta super-g åkaren och sköta mina behov).
Annars:
Kusin Jocke här - fett nice!
Handbolls vm igång.
Vinterstudion.
Rimfrost blev till gråslask. Suck.
Sippy vänder åt höger. (Och blir sjukt missnöjd när han hjälplös ligger på mage och inte tar sig runt på rygg igen - lite som att kolla på en skalbagge som hamnat uppÅner- väldigt fascinerande!)
Jag har alltså ett högervridet barn.
Måste ta det ur honom innan valet nästa år.
Med dessa ord och nedan följande bilder bjuder jag er farväl för denna gång och hoppas återse er inom kort.
Mmmmmm smider planer
Balans! Ellens farmor har klämt på Flodisköttet.
Å nu, det omvända!
När hon går förbi står pojkarna på rad... (när Lily nedan går förbi asså!)
Lilygos!
Bruno!
Snälla Margot Wallström ta ditt förnuft till fånga.
AVE!
Snälla Margot Wallström ta ditt förnuft till fånga.
AVE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar