torsdag 10 december 2009

Min barndoms stigar...

...har jag vandrat.
Nu med barnvagn.
Känns som om tiden stått stilla här när jag hälsar på samma vaktis,
som klippte min barndoms gräsmatta.
Är det förtröstansfullt eller sorgligt?
Inte tiden som står stilla, säger BoBo, utan människan.
I vissa fall.
Jorden snurrar oförtrutet vidare.

Å andra sidan en spökstad.
Har min barndoms tätort förvandlats till.
Knappt en enda levande själ syns på stan.
Och allt som föreföll så fundamentalt och bergfast för min barndoms ögon är nu dött eller döende.
Mossa på garageportar.
Avbrutna grenar på träden som mina spralliga barndoms ben klättrat.
Tomma eller till synes övergivna fönster i husen där min barndoms kompisar bodde.
Inte ens en adventsljusstake som sprider lite ljus i dimman.



Det känns lite kallt och sorgligt.
Ungefär samma känsla som att de senaste opinionssiffrorna visar att SD har dryga 5 %.
Hur skall man hantera detta.
Tiga ihjäl verkar ju inte funka.
Detta kan du skriva ett inlägg om Emma!

Utbildning är nationens billigaste försvar.

(Edmund Burke)

AVE!

Inga kommentarer: