Bara nån dag kvar nu.
Tills mamma kommer hit för att fira jul och jag får den ultimata och slutgiltiga vuxenpoängen.
Att vara gift, prenumerera på dn eller skaffa barn. Visst, det renderar en del vuxenpoäng, men inte alls på samma nivå som att få hem förälder över jul. Det är över nu. HALLÅ tomten finns inte...

Vad som däremot finns och är särdeles trevligt, är glöggpartyn i december.
Igår glögg, vänskap och mys framför öppen spis i Älta.
Idag fantastisk julmingel med glögginslag inne i stan.
Härligt att återse såväl gamla som nyare vänner och fint när riktigt kära vänner hittat egen kär vän!

Utöver samkväm, glögg och saffransbröd har de senaste dagarna handlat mest om dreggel och potentiella tänder.
Tyvärr medför detta inte bara fläckar på samtliga medverkandes kläder, utan även massor av olycka, kaos och skrål.
Det är smärtsamt för lilla älsklingen men bot saknas så det är bara att stå ut för alla inblandade, Moto Moto med smärtan och vi, föräldrarna, med gnisslet, gråten och missnöjet. Det är en av alla saker som är så fantastiskt med att ha barn, livet går sin gilla gång oavsett vilka hinder eller svårigheter som man stöter på.

Imorn ska vi hämta oss en kungsgran och en grisröv. Sen kan julen komma bäst den vill, vi är här lilla flodhäst-tomten och jag. Å så hans mormor med sina 19 paket (det första barnbarnet kan sålunda förvandla vem som helst till smått galen...). Papi däremot jobbar konstant så honom lär vi tyvärr inte se så mycket av.

En annan (god) sak som jag vill få ur mej är följande: istället för att skicka julkort, vilket om jag ska va en surkärring både är dyrt och miljöförstörande, sätter vi in en slant till barncancerfonden. Så nu alla vänner som skulle fått ett kort (kanske trodde ni att ett kort faktiskt skulle komma i år, med Owe utklädd till tomte och undertecknad med huvudet på sned med glåmigt flin i bakgrunden, och kanske skulle ett sådant tilltag gått hand i handske med pysslet och det paniska springandet på öppna förskolan i höst, men låt oss bejubla att även jag har en gräns) god jul ni har bidragit om än med aldrig så lite till kampen mot cancer!

Nu har vi dock kommit till världs ände, inte bara Saab, utan även jag. Timman är sen och snön ligger vit på taken.

Kom, kom signade jul sänk dina vita vingar över all suckan...

AVE!