Fröding:
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå.

Ko:
Jag sakar bort all världens pengar,
om BoBo vill älska mej då,
sjung vackert om skedar i sängar,
sjung vackert om Bobo jag må.

Den drömmen som för mej besannats,
som verklighet bättre ändå,
för den som vid BoBo har skedat,
är Eden rätt lätt att förstå.

BoBo du är den ende, den bäste, mitt sommarlov och mitt allt på jorden.