måndag 13 oktober 2008

Idag var hela Järvafältet fullt med kor. Och av sprakande färgprakt. Ibland på hösten skulle jag vilja frysa tiden och försöka fånga en liten bit av höstens väsen i en låda, i hemlighet att ha bara för mej själv och smygtitta på ibland. Vilken j-la Pandoras box det skulle kunna bli iofs. Mina små och stora smutsiga hemlisar i en låda...

Jag är inte så himla romantisk av mej men idag kände jag att hösten tog ett riktigt polisgrepp om mej och inte ville släppa. Tänk att bland kor och brandgula höstlöv rulla runt med Bobbo i en riktigt hångelakt! Eller att gå barfota bland löven och sjunga Bellman 4-stämmigt. Eller att ha picknick iklädd fleeceunderstället i solens sista strålar. Eller att gå där och njuta helt ensam, precis som jag gjorde idag. Inte så ofta jag är positiv över små saker, jag vet, men det är som sagt min romantiska/patetiska (bestäm själv) sida som ger sig till känna.

Vet ni förresten vad "att hångla" heter på spanska? Darse el filete, vilket ordagrant betyder att ge sig själv filébiten. Skäggbiff någon? Härligt eller lite äckligt, välj själva...

Idag har jag även varit på Danderys sjukhus på studiebesök i syfte att förnya mitt tänk gällande mitt yrke. Ffa. med betoning på att få mina patienter på benen inom rimlig tid så att de inte blir liggande i sina sjukhus sängar och råkar ut för alla komplikationer det innebär. Förr skulle man ju vila sig frisk. Glöm det, nu skall man mobilisera sig frisk! Självklart håller jag med, vem är jag att bestrida vetenskapligt förankrad fakta.

Det är bara det att när jag själv blir gammal vill jag ligga i sängen tätt intill Bobbo och min älskare K-kungen och hytta med käppen åt varenda jävel som försöker få upp mej på benen. Akta er vänner, den dag jag har lagt tassrna på en käpp skall ni hålla in hakan, jag kommer inte att tveka att använda den. En av mina favoritpatienter genom tiderna är min förebild på detta område. Hon slogs för att få ligga till sängs och gick bara upp när hon själv kände för det. Oftast kände hon för det i sinom tid och då kom hon upp med sin käpp i högsta hugg beredd att slå ner både personal och medpatienter om hon inte fick som hon ville... Hon har precis fyllt år förresten 94 bast. Hyllningar till Sisan!

Mulle ++ aka Smuts - all världen kärlek till dig du broder och underbara vän!

Vänskap är den största gåvan.
AVE!

1 kommentar:

Pauline sa...

ååå sisan! tänk att hon lever fortfarande "skitunge!"
vi borde ta och ses snart. om inte vi vore så upptagna skulle det gå att ordna. jag är på ks typ 7.30 till mellan 16 och 17.30 varenda dag. och har jättemycket att plugga...låt bara den här kursen ta slut snart! fast den är förvånansvärt rolig. vi får höras...saknar freddan ibland faktiskt, tänker på det ibland. har förresten lärt mig höftfrakturerna nu. känns bra.