Lite inspirationslös på sistone. Har inte riktigt känt att nåt som hänt är av intresse för den stora massan out there. Sen insåg jag att det faktiskt bara är ni vänner, bekanta och närmast sörjande som läser här så jag bestämde mig för att jiddra lite planlöst!
Samtidigt känner jag mig mer utvilad just nu. Har lyckats komma in i en 8-timmarscykel som funkar fett bra för den smutsiga sköterskan.

Igår var jag dock ute och sprang så nu snackar vi totalt vingbruten smutsigt stycke kött med värk i varenda led (hade inte riktigt koll på min förorts grönområden så råkade ge mig iväg på 1,5 mils tripp istället för halva den distansen, därför hade jag inte långt till tårar på hemvägen som aldrig tog slut, jag menar jag kollar ju på Discovery ganska ofta men jag var så trött igår så jag lyckades glömma bort alla överlevnadstips och tänkte att ja, det får väl bli så att jag på fruntimmersvis kurar ihop mej under en tall och gråter tills någon finner mej. Sen insåg jag att ett helt gymnasium hade orientering i skogen där jag befann mig och att de nog skulle kunna hjälpa mig att slå larm. Ringer man brandkåren när man inte tar sig hem från en löprunda för egen maskin? Funderar också på att ta med mobilen nästa gång som nån sorts livförsäkring, men om sanningen skall fram så är det samtidigt så att när man man skall ut och löpa med den mängd kött jag bär med mig vill man inte lägga på någon extra vikt alls så mobilen känns ändå som en stor extrabelastning viktwise...)

På jobbet inget nytt. Den ena dagen är egentligen den andra lik. Det är bara hur jag får ihop det som skiljer sig. En sjuksköterskestudent sa till mig i förrgår att hon trodde jag hade varit klar längst av alla på avdelningen! Det var himla skoj. Inlärningskurvan pekar spikrakt uppåt fortfarande. Jag lär mig så otroliga mängder varje dag att jag börjat förstå att det inte är så konstigt att man är lite trött och seg mellan varven.

Handbollen har dragit igång. Det fungerar utmärkt utan mej så jag planerar för en säsong på läktarn. Hemma ser det ut som skit, sitter mest på läktarn (läs soffan) där också. Bobbo parkerar sig med näsan i böckerna och vi säger knappt ett enda ord till varandra. Jag vill inte störa så håller till på läktarn och engagerar mig i den Birgersonska hejarklacken, vars uppgifter på sistone mest har handlat om att agera 4:e person i Idol-juryn.

Ska nu jobba helg. Det kommer säkert att resultera i något att återkomma till i detta forum. Tills dess ber jag kolla in You tube och Chris Crocker...

...Leave Britney alone!

AVE!