Torka som sagt.
Tiden står på samma gång stilla och rör sig i överljudsfart.
Hela tiden fullt upp fast dagarna ser väldigt lika ut.
Jag har tappat greppet lite.
Mamma frågade härom dan om namnet på en tablett.
Jag gick igenom hårddisken;
Semper (lät inte helt rätt), Pampers (lät lite mer bekant men ändå inte), Libero (näe, det är ett annat preparat, fan att jag inte kan komma på det).
Det gick en liten stund till.
Trombyl.
MAMMA menar du TROMBYL?!
Tjoho jag kunde.
Fast ändå inte.
VM i att fakta man inte använder på något finurligt vis blir förpassat till ett fack lite länge bak där uppe. Jag undrar om babyhormonerna gör så att synapserna blir lite slöa, eller kanske att synapsspalten blir lite bredare. Ungerfär som Göta kanal som är lite bredare på sina ställen.

Att tala om bredd leder oss tyvärr osökt in på området stjärt. Som i min stjärt då. Utan att helt och hållet få er att klökas kan jag nu berätta att ovannämnda del skall till mekanikern på måndag if u know what I mean. Poltava skall granskas och dom skola falla.
Ångest!

Nu är det ändå så att jag kan klara mej ytterligare en liten stund utan vare sig "det där ni vet" eller karmellkungen. Jag har ju Mons K. Varje kväll kryper jag ner tätt intill och njuter. Åtminstone insidan av hjärnan får sig ett rejält ligg tack vare denne fantastiske författare.
Jag är så såld att jag nu har brutit emellan med lite C Läckberg. Det är ungefär som att man köper aftonbladet ibland för att få sig lite lättnyheter till livs när man tröttnat på DN som dimper ner varje natt under småtimmarna när Moto Moto käkar. Ett sätt att dra ut på orgasmen med andra ord!

Aktiviteter sedan sist presenteras nedan i bilder:

Baby Ida med mamma Ullis har varit på besök. Ida ville gärna klämma Owe lite på kinderna. Hårdheten i nyporna hos denna ljuvliga lilla tjej varierade men som synes hade inte Owis allt för mycket emot det!

Imorgon blir det babylunch med hedersgäst från Madrid. Äntligen kommer hon Kajsan. Som vi har längtat. Mitt bland allt barnskrik och babysnack försöker jag tänka. Ni vet man sitter där och ammar och samtidigt som man kniper och spänner på värsta Lanefelt-viset så låter man tankarna löpa fritt. Således tar jag fasta på det som René Descartes en gång sade: Cogito, ergo sum ("Jag tänker, alltså finns jag"). Jag och min bäckenbottenmuskulatur finns där någonstans.

Nu har jag inte tid att sitta här och häcka nåt mer. Jag ska dutta lite lukta gott bakom höger öra, krypa i siden-stassen, gurgla lite SB12 (nån måtta får de va liksom) och krypa ner hos Mosse K. Livet är väl för härligt ändå!

Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det.
(Winston Churchill)

AVE!