Äntligen!
Har det första bidraget i min serie "gästbloggeri" inkommit. Jag kan alltså som moderator presentera första talaren: Pernilla. Lätt en av de ädlaste juvelerna på Jakan bygget! Pernilla är en sån där kollega och chef som man blir glad av. Hon kan verkligen entusiasmera och sprida glädje. Dessutom är hon energisk och bangar inte att ta tag där det behövs, något jag beundrar mycket. Jag har egentligen ett par superlativ till på lut men själva tanken var ju att få käft på mej så jag sätter P här.

Förutom en påminnelse!

Kvar att leverera:
Nettis
Emma G Nilsson
Sofia Dahlin
Sam Arfwidson

*************************************************************************************
Okej, nu kör vi!

Har alltså blivit inviterad av den kära Åsa-Maria att skriva en gästblogg... Jättekul!!!
Faktiskt...

Men det är ett litet problem... eller ett par stycken: Jag kan inte komma på vad jag ska skriva om, och Åsa-Maria själv skriver så tangenterna glöder och gör det också fantastiskt bra, roligt, fyndigt och lagom utlämnande. Jag brukade vara bra på att skriva uppsats i skolan och så... hade 5:a i svenska men nu... jag skriver ju bara protokoll på jobbet och det är inte särskilt upplyftande och lockar inte fram så mycket kreativitet så det stör.

Har precis (och igen) öppnat locket till den märkliga cybervärldens män, killar och småpojkar... och de är många kan jag säga! Det är nästan ett heltidsjobb att hinna med att svara alla som skriver och skickar komplimanger, läsa på deras sidor och granska foton. Måste också vara väldigt på alerten och försöka hålla isär dessa mejlskrivande Adonisar (eller kanske inte alla är Adonisar, en del, de flesta kanske, är typ, Göran Persson... eller Gollum) och svara på rätt frågor till rätt personer... gjorde bort mej igår och tackade för en puss på kinden till fel kille, han fattade ingenting...

Får även mycket skamliga förslag... 20-åringar som undrar om jag vill ha en älskare å så... men det vill jag ju inte... (har insett att jag blivit en MILF... tycker det är lite orättvist ändå... herregud, 42 är väl ingen ålder)? Men frågan är om det är det man får hålla till godo med?

Tveksamt om det går att hitta någon bra kille i någorlunda vettig ålder som inte har blivit gubbe, som fortfarande har hår kvar på huvudet (ja, det är ett krav!), som inte har 5 barn med 4 olika mammor, inte har psykiska eller ekonomiska problem, bor i Kiruna eller har mindervärdeskomplex...

Ytterligare ska man "adda" varandra på msn... Jeeesus Christ säger jag... det plingar i min dator så att jag blir hyperstressad vilket resulterar i att jag skriver så fort så att det bara blir en massa stavflel och ingen hajjar nånting... Så min taktik ett tag var att uppträda inkognito, är alltså inloggad men ingen ser det, smart va? Men grejen var ju att så fort jag gav mej till känna för någon som jag ville "prata" med så hade jag ju avslöjat mej... också plingade det lik förbannat...

Så nu har jag lärt mej att blocka de personer som jag inte vill prata med, det verkar funka...

Sen har jag lite problem med hur jag ska lägga upp det... hur många ska man dejta samtidigt? Vad är shysstast liksom? Och hur ska man kunna få det att klicka om man springer på dejter med olika killar stup i kvarten? Man måste ju bli helt avtrubbad till slut... så där har jag ett problem som jag måste lösa. Får väl återkomma om jag hittar något svar..

Nä, nu har jag inte tid att skriva mer...måste göra mej i ordning för jag har en dejt idag ;)

Kram // Pernilla