Det kom ett paket på posten. Som jag, ivrig som jag är, slet upp.
Inuti låg det raraste om tänkas kan med en lapp där det stod: Kram Mamma.
Jag tänkte att det kanske var till mej således...

Men det var det ju förstås inte...
Det var till Moto
Duktiga Moto som nu somnar i vaggan. Jag sätter på speldosan och säger godnatt och drar (med tårfyllda ögon förbannar jag BVC-sköterskan som tvingar mej att göra detta. En trygg sovplats pyttsan, vad kan va bättre än mellan mej å BoBo? Men okej då jag tallar inte på hennes profession även fast jag vill, jag biter ihop och hoppas hon har rätt. Känns ju lite som om hon har en poäng när vederbörande somnar sött på 5 minuter... Men värker gör det i det nyblivna modershjärtat). Ungen somnar utan krusiduller. Likaså senare mitt i natten efter amning. Ner i vaggan (jag beredd på kaos å skrål, okej då hoppas på dito...) kurar i hop sig i sovpose, spottar ut nappen, ler och somnar.

Tryggare kan ingen vara...

AVE!