Bristsjukdomar och ambivalens

Solen är ju som bekant källan till allt liv. Skulle jorden legat närmare solen skulle jag, Bobbo och alla våra älskade vänner varit pommes firttar istället för sorglösa, vackra och framgångsrika homo sapiens. Skulle jorden legat lite lite längre bort från solen skulle vi varit partiklar i ett aldrig smältande polarvinterlandskap, vilket inte heller låter så himla skoj. För en gångs skull kan man konstatera att gräset inte alls är grönare på andra sidan (det skulle då röra sig om svart vidbränt gräs eller tvärsnö om man ska vara ärlig), vi kan luta oss tillbaka och vara helt nöjda som det är.

Så enkelt är det ju aldrig dock I tider av miljöförstöring, ozonlagerdemolering och växt huseffekter så förändrar sig klimatet till att bli oigenkännligt. Som vädret i sommar till exempel.

Nu skall också nämnas att jag inte är helt säker på att sommarens väder har varit något problem. Jag menar jag är ju ganska onskefull till min natur och har inte bestämt mig för om det pissiga sommarvädret är rätt åt alla semesterfirare när jag stött och blött i Landstingets korridorer eller om jag skall göra en kovändning och gå mot vad som är brukligt för mig och tycka att det är bedrövligt att mina lediga medmänniskor har haft sån otur med vädret. Mina känslor inför väderleken förändrar dock inte det faktum att vädret varit näst intill patologiskt dåligt. Jag menar rapporterna rullar nu in om ökad sannolikhet för mer depressioner runt om i landet, om bristsjukdomar för oss känsliga nordbor som inte fått någon sol på våra bleka näsor i år. Jag tror stenhårt på dessa alarmerande rapporter, jag menar, tror ni på fullaste allvar att jag skulle avböja fuck friday x flera i sommar om jag inte hade en begynnande depression eller någon av solminimalismen framkallad brist sjukdom? Verkligen inte.

D-vitaminer bildas i huden när man är ute i solen. För att fåtillräckligt med D-vitamin räcker det med att vara ute i solen en kvart till en halvtimme mitt på dagen på sommaren. SVÅRT i år men ändock.

D-vitamin behövs för kroppens omsättning av kalcium och fosfat. Vitamin D eller kolekalciferol, kan bildas i huden under inverkan av solljus eller tillföras via kosten. I den svenska kosthållningen är fet fisk och vitaminerat margarin de viktigaste källorna (så ni som suttit i renget och tryckt och undrat när solen skall dyka upp igen spring genast till Ica och gör för fortsatt liv nödvändiga inköp!).

Annars är det relativt få livsmedel som innehåller D-vitamin. Vanlig mjölk innehåller inte mycket D-vitamin, men lättmjölken är berikad och kan därför ge ett litet tillskott. Kostundersökningar visar att vi äter lite för lite D-vitamin, ca 2-5 µg per person och dag. Eftersom D-vitamin är fettlösligt kan det lagras i kroppen i framförallt fettväven (åkej så jag kanske inte behöver ta AD-droppar då jag borde ju rent tekniskt ha ett litet lager i min omfångsrika fettväv men tänker att till er andra kan denna information vara livsviktig).

Den toxiska dosen anses vara ca 2 250 µg/dag under en längre tid. D-vitamin i stora mängder är skadligt och framkallar illamående, minskar aptiten och ger förkalkningar i vävnaderna framför allt i njurar och lungor. Det rekommenderade dagliga intaget bör därför inte överskridas någon längre tid och absolut inte av barn. D-vitaminbrist orsakar rakitis hos barn (engelska sjukan) och därför rekommenderas barn idag att ta s k AD-droppar. Rakitis är numera sällsynt i Sverige. Äldre utvecklar osteomalaci (benskörhet) vid D-vitaminbrist. Båda sjukdomarna är en följd av minskad inlagring av kalcium och fosfat i benväven. Tidiga bristtecken är allmänna symptom som retlighet och dålig aptit.

Jag har givetvis (trots eventuell inlagring i medhavd fettväv) ett paket lax i kylen som skall inmundigas inom kort till lunch innan jag går till jobbet.

Lev nu klokt!

Och väl!

Ave!