torsdag 24 september 2009

Reflexion.

Varit på jobbet (bara på administrationen, j-la svinis). Ville stanna. Ville gå hem.
Saknar. Saknar inte. Inser att dagarna försvinner så fort. Vill fånga tiden. Vill stoppa ner big ben i fickan, fröken ur i skötväskan och soluret där solen inte skiner...

Kollegor, åh kollegor! Puss.

Regn. Höst. Ångest med tanke på barnvagnspromenader. Lycka med tanke på glödande löv i höstsol.

Playdate. Lily, Owe å Ellen. Mys!
Hallon och blåbärspaj med vaniljsås.
Vänskap. Jennie, Freddan å Emmsie.

Oskuldsfullt passerar livet i förorten.

Sen plötsligt händer det.
Rammsteins nya video.
Vem hade trott de liksom. Galet.

Nu Owes sista natt i vaggan. De långa benen får inte plats. Jag lutar mej mot BoBo. Jag får plats. Finns alltid plats där för mej. Kärlek. Lycka. Lugn. Glädje. Gemenskap. Vänskap. Sammanhållning. Beundran. Hopp. Tro. Ingen pannkaka att gå vilse i. GPS i livet. Det är BoBo. För mej. Alltid. Å för Moto Moto. Tid för drömmar.

Drömmar

En gång i drömmen
skymtade bilden förbi
av den jag älskar.
Sedan den gången går jag
alltid hoppfull till vila.

Ono No Komachi, 800-talet, kvinnlig japansk diktare

Visa medmänsklighet - välj vaccin.

AVE!

Inga kommentarer: