tisdag 1 september 2009

Kaos och skrål har fått en ny innebörd. Är inte längre Strebers bästa skiva utan min verklighet. Flodhästungen har ännu inte lärt sig vad måttlighet är utan åt upp allt käk under gårdagen. Och det ska jag säga er att om behagen som de då förhöll sig är en sorts föraning om vad som komma skall, ja då kommer baby o ha ett finaxlån på halsen innan han fyllt ett halvår. Det finns en gång i livet när ett Finax är på sin plats...

Tack gode gud för Flodhästungens fina farmor som kom hit igår och tog hand om oss när barnet kidnappat sin mor och höll henne gisslan upptryckt i soffans östra hörn. Det serverades mat och dryck. Det kom en ny bok. Den arma modern fick gåvor som uppmuntran. Det skaffades en hel hög med andra ting som kan komma att visa sig ovärdeliga. På tal om ovärderlig, det är hon också, farmor!
Idag har rattarna tack och lov fyllt på sig och jag har kapitulerat inför nappen, stuckit in den djupt i Flodhästungens gap, rusat in på toa och tonat håret och ögonbrynen! Förvandligen är överväldigande. Från Uruk-hai till pretty decent på mindre än 30 minuter!

U got the right to remain silent!

AVE!

Inga kommentarer: