På mitt arbete krävs en stor portion humor och lika stor del fantasi. Igår fick jag instruera en patient som just blivit utskriven om hur denne skulle använda sig av tamponger för att stilla näsblod (man bör ha lite vitt vaselin på ob:n innan man kör upp den i nosen så man inte har sönder skopran då blödningenn stillats och tampisen skall dras ut. Snöret kan man med fördel ha bakom örat...).

Senaste veckan har jag annars mest iordningställt och övervakat blodtransfusioner.
Till alla er som brukar "värma upp" blodet:
Det är mänsklig vävnad. Någon annan i vårt mycket egocentrerade samhälle har beslutat sig för att genom uppoffrande handlig av altruism gå och donera en bit av sig själv för att i förlängningen förhoppningsvis rädda någon medmänniska från lidande och potentiell död. Visa respekt för detta och stoppa inte blodet i fickan eller dekolltaget. Dessutom finns en uppsjö vetenskapliga studier som visar på att blod ej skall värmas upp på något annat sätt än att det lämnas framme på en plan yta för att bli rumstempererat. Härom dagen möttes jag av e-konc (blodpåse med röda blodkroppar) uppstickandes ur dekolltaget på en person på sjukhuset. Usch för det.

För att behov av ge blod behövs blödning och blodförlust. Även detta har jag haft gott om sista veckorna på jobbet (och då menar jag lite mer omfattande blödning än näsblod). Har skickat in patienter på löpande band till akutmott. med invärtes blödningar Det har gått så långt att ambulansmännen som kommer för att hämta mina patienter pekar på mig och säger: "hon där vill bli av med sina patienter"... Blödande ulcus, stroke, ileus, ventrikelretention med blodiga kräkningar är ett axplock av vad jag avhyst från min avdelning senaste tiden. Som tur är kommer ju patienterna tillbaka efter det mest akuta skedet och man får pyssla om dem igen.

Den sjukaste patienten för dagen är Bobbo som dukat under för samma förkylning jag släpat runt i 3 veckor. Han ligger nu nerbäddad med ohanterlig huvudvärk och jag hönsar runt honom med en massa piller och vitaminer.

I övrigt återstår bara att undra var i all världen tiden tar vägen.
Smuts var hemma och åkte igen utan att jag hann se honom. Kajsa fyller år idag utan att jag skickat en present (och då ska ni veta att hennes julklapp ligger här redo att kuverteras...). Vickan är på väg hem igen från S- afrika. Min student och jag har redan haft halvtidsbedömning. Tussilago, snödroppar, kokus m fl står i rabatter och snår och hälsar våren välkommen. Tiden, livet, kärleken rullar på. Obemärkt, försynt förbi mej och mitt fönster. Själv sitter jag inne. Bakom så skitiga fönster att det egentligen inte är så konstigt att jag missar det som händer utanför...

Ställ dig bakom glasmästaren vid köbildning.

AVE!