Jaha. Lite mindre snörvel och elände faktiskt. Det verkar som om dimman har bestämt sig för att lätta efter 2 månader i gränslandet till riktigt sjuk. Dessutom börjar det ju närma sig lön också så nu planar uppförbacken ut rejält. Ev kan man förvänta sig ett litet utförslut i februari.
Utför kan Bobbo förvänta sig alla fall. Imorn skall han åka till fjälls med några vänner av ordning. Det blir hans första skidresa sen vi träffades som han kan åka utför i sin takt och inte behöver vänta på någon gråtande alt. vilt skrikande mö i backen. Blir nog toppen.

Den gångna helgen var jag och firade en fd. kollega som just blivit färdig sjuksköterska. Denna kära vän kommer att bli en fantastisk sköterska och det känns så härligt att hon är färdigutbildad. Väl på hennes examensfest gick det upp för mej att jag är rätt så varm i kläderna numera. Inte mycket skapar känsla av panik på jobbet längre. Min berömda rövpuls har inte varit aktiverad sedan i somras och jag känner mig trygg på jobbet... Visst gillar jag när det hettar till och så men på det stora hela känner jag mej inte längre som en novis utan en en sköterska med koll! Lite häftigt att upptäcka faktiskt.

För övrigt så händer inte så mycket just nu. Egentligen skulle jag ha varit i stora planerartagen för en resa till Sydafrika nu men eftersom Bobbo är mitt i en termin har vi beslutat oss för att det inte var läge att åka. Detta svider dock lite i mej och jag surfar resor som en besatt.
Men det är ju helt gratis alla fall, om man bortser från bredbandskostnaden.

Snus är snus och strunt är strunt om ock i gyllene dosor men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.

AVE!