Tänkte bara spy lite galla över min nya stad. Fattar inte hur Lasse kan sjunga i dur om Stockholms sånger och drömmar som fått honom att glömma sin hemstad. "Det är kyligt här inatt när Stockholm kysser mig på kinden"...

Man kan inte ta sin cykel och vara framme vid sitt utsatta mål efter max en kvart.
Man kan inte bestämma spontana träffar med människor man inte sett på länge.
Ingen tittar förbi och kräver en kopp fika (Elias och Samuel och deras turlag undantagna!) så att man känner sig lite stressad över att man luktar svett och över att bh:n ligger på diskbänken. Man behöver ju sån där positiv stress för guds skull (fast kanske önskar man att man inte fick oväntat besök när halva västerortspolisen står i hallen och vill ha kaffe och man ser ut som ett kadaver...).
Man kan inte åka och handla utan att bli fast i köer och elände. Man kan inte åka någonstans utan att bli fördröjd eller råka ut för SL eller Connex, som förövrigt antagligen på allvar försöker få människor mer suicidala.
Man kan inte köpa sin bostad utan att bli helt j-la bankrutt eller åtminstone livegen till förmån för banken.

Å andra sidan kan man ju göra en massa andra saker. Det finns ju inga begränsningar alls egentligen. I Motala kan man göra allt det jag omnämnt ovan men sedan tar ju möjligheterna att göra saker slut. Så okej Motala suger ju så oändligt mycket mer men ibland måste man ju trots allt bekräfta sina rötter och uppskatta det man kommer ifrån.
Detta var ett försök att göra just detta. Gick väl sådär. Lasse kanske har rätt.

Även fast vintervädret gör dej sur som en ocean - gå ut och andas genom näsan. Huden är vattentät och möglar inte i första taget.

AVE!