Uppdatering
Bobbo är i skolan hela dagarna och kommer hem för att lägga ner nosen i boken Svea rikes lag. Själv hasar jag i mjukiskläder längs husväggarna bort till sjukhuset. Väl där mår jag prima och vill knappt gå hem.

När jag väl kommer hem lägger sig antipatin kring mej som en våt filt.

Okoncentrerad. Omotiverad. Trött.
Lågt Hb. Låga klackar. Höst. Misströst.
Känner mig lite konstant premenstruell (snarare stackars Bobbo än Florence tänker ni)...
Dock erhört kul på jobbet, men kan inte låta bli att tycka att det är lite märkligt att jag inte ska orka ha ett liv bara för att jag har ett fantastiskt jobb.

Mamma ska fylla 60 så letar dessutom resor till henne all vaken och ledig tid. Tror att detta har sänkt min serotonin nivå drastiskt eftersom jag under årets alla dagar undrar när jag själv ska få susa iväg i nåt sjabbigt chaterplan mot ständer, drinkar och solsken nästa gång.

En lätt patetisk sak damp dock ner i brevlådan idag. En inbjudan från Stockholms universitet där jag inbjuds att närvara vid ceremonin som annonserar ut nyblivna magistrar (jag då knappast nybliven men dock magister i data och systemvetenskap). För endast 550 riksdaler får jag komma ut till Aula Magna och ta emot en fanfar. Skrattade gott när jag hängde inbjudan på kylen under min ko magnet...

Trösten är att Bobbo är en mycket kärleksfull blivande polis. Han älskar verkligen mej.
Så vem fan är jag att klaga?

Tips till alla självhatare: Titta dej i spegeln varje morgon och säj högt ett par ggr "jag är så jävla härlig". Efter några dagar infinner sig en skön känsla och man blir ett med sin egen fantasi.
Helt fantastiskt egentligen.

Ave!