Ganska säker...

... kan man vara på vissa saker:

som att killars värde kan mätas i antal chins och/eller size på klenoden (har i dagarna hört talas om chins med klapp, en kille som klarar det måste man ju bara träffa för att ev få nibbla lite på en överbliven del av armen).

som att solsken år 2007 bara är att glömma, (ni tog väl nu för guds skull del av utbildningen i bristsjukdomar som kan uppstå efter skitsomrar och där på följande d-vitaminbrist) det känns ju hyfsat sent nu att sitta och trycka i väntan på sol.

som att man känner en lite större tillhörighet på jobbet när man för första gången får lägga sitt eget schema.

som att oron kommer att gnaga konstant när ens bror (som man iofs har tvingat vara bror men lik förbannat) åker till världens farligaste land.

som att man samtidigt gläds med sin bror (fortfarande påtvingad roll men va fan) när han följer sitt hjärta och sina visioner.

som att när man redan börjat planera för och tänka på jul och nyår är ett planeringsfreak (Bobbo har en poäng när han kallar mitt planeringsbehov patologiskt. Nåja han kallar ju hela mej lätt neurotisk mellan varven; någonstans måste han ju leva ut sin frustration över att ha fått mej till frulla, ja menar även om det stod på paketet att jag är en rätt jobbig bitch så kan man ju inte klandra honom för att det rosaskimmrande töcknet under det första året av vår realtion grundlurade honom, sen va han ju förlovad och nu mina vänner är det för sent, det vill jag lova...)

som att man har världens bästa arbetskamrater när man inte vill gå hem från jobbet utan med nöje hänger kvar för att bara umgås.

som att tiden inte räcker till för alla andra vänner som man älskar och vill träffa, helt plötsligt har en hel vecka med tillhörande helg passerat utan att man ens hunnit fatta att någon tryckt på start.

som att det känns märkligt att tala om hur många år man är när någon frågar, heliga makaroner 31, smaka på den, det är ju helt världsfrånvänt galet.

som att det absolut godaste brödet som finns uppå moder jord nu har kommit i min ägo.

som att vardagslycka är när man kan äta middag med sin man (brukar nu för tiden se till att ha middagen klar när Bobbo kommer hem från skolan som ett litet tajt bandage på såren för alla gånger jag inte kan hålla ihop mej utan är precis allt det där han aldrig kunde drömma om, obs, tänk bort alla superlativ där bara, annars blir det ett syftningsfel!)

Håll hårt i hatten, det är så trist när den blåser bort!

AVE!