Looong time

Sedan sensast har följande hänt: Motala. Jag tog med ungen, snoret, Pandan och drog söderut i hopp om att våren hunnit lite längre där. NOT. Men det var bra ändå. Utan stress genomfördes vardagen och snoret i lilla ungens kropp vägrar att sina. Mys men trist att inte kunna träffa alla fina som jag hade planerat. Men jag ville inte sprida vårt snor vidare utan behålla det för mej själv... Barnafadern drog till fjälls med lite löst folk för att få sig lite nöje och kärlek. Detta helt utan avund från undertecknad som i mammsens soffa avnjöt småstadslunken. Nu åter i hufudstaden. Med samma gröna snor och hosta. Åter på jobb och förskola. Åter med bästa pappi på plats. Utan inspiration att skryta här om mitt liv. Så. R.I.P Linda. AVE!