Sjukstuga

Så var den här då.
Första vab-dagen.
Å många lär väl följa...
Suck.
Sorgen visste ingen gräns i morse.
Allt var sorgligt och pannan var varm.
Tempen visade 38,2.
Jag = arbetsnarkoman.
Gav Alvedon supp.
Väntade.
Tänkte att det är nog bara nån taggig tand som är på väg upp.
Men de feberstimmiga ögonen ville inte bli pigga och sorgens molntäcke ej ge vika.
Så jag fick göra om och göra rätt.
Ringa jobb och annat.
Avboka lunchdate och heldagskurs.
Sen hade vi en fin stund i soffan, jag, feberheta ungen, Pettson och Findus.
Nu sover den lille.
Själv har jag tagit mej i kragen och vågat möta det som skrämmer mej mest i hela världen.
Försäkringskassan. Och dess hemsida.
Alltså: Go förmiddá. Nu kryper jag oxå ner i feberhettan och dunar in.
Mys.
Ändå...



Åh Astrid vad jag önskar att även min lilla unge hade fått lära känna dej irl...

AVE!