Det där med andlighet...

...gick kanske inte så himla bra.
Det gick bättre att frysa in vatten a.k.a göra is!

Jo i söndags så tänkte jag att det var dax för lilla Bowen att ta del av vår tids religions- och kulturhistoria. Så vi gick på gudstjänst.

Jag har min egen tro och tänker inte pracka den varken på er eller på lilla barnet. Men hur som haver så har jag hängt en del i kyrkan under min uppväxt och tagit del av och verkligen uppskattat deras aktiviteter.

Så när klockan började närma sig 11 i söndags tog jag på det lilla barnet hans av mormor nystickade kofta och övriga icke nerspydda paltor och strosade iväg mot vår lilla kyrka.
Många av de äldre lade huvudet rart på sned och såg på Bowen med arm blick då han tultade runt i förmaket för att vara med på högmässan.

Men gissa om prällen knappt hann säga amen innan de arma blickarna hade förbytts till fasa och församlingsmedlemmarna tyckte att det lilla barnet inte längre var fullt lika förtjusande. Prästen, mikrofonen till trots, överröstades nämligen med råge då en buss susade förbi utanför kyrkfönstret (jag förbannar för övrigt moderna kyrkor med stora glaspartier). Och visst jag måste ge lite cred till de som ville höra på dagens preludium för när det kommer en buss i närheten av Owe så blir han helt oregerlig och beter sig som om han har minst ett par skruvar lösa...

Som man kanske förstår så blev situationen ohållbar och när solisten ackompanjerades med lilla snigel på högsta fick vi fly ut ur kyrksalen samma väg som vi kommit. Ett totalt tidsförlopp på en sådär 17 minuter...

Vi gick till Ica och köpte munkar och så körde vi all in på kyrkkaffet istället...

Idag har vi gjort is. Det gick som sagt lite bättre.
Is är nämligen veckans tema på förskolan. Blå, röd och lila is står nu och stelnar i frysen för att på onsdag dissekeras och beundras av 9 småttingar anno 2009.
Blir nog rart det!

Herrens vägar äro outgrundliga...

AVE!