Kapten Kalsong...

...är Jakans nya superhjälte.
Med sitt vrål och sitt snor skrämmer han bort alla onda från bygden.
Han ålar sig fram bland sjukdom och elände, tappert i stånd med att försöka hålla sig på benen/alla fyra. Hans medhjälpare supermamman och superpappan suckar hjälplöst när han tar sig för att rädda planeten (eller va tusan han nu gör) för trehundratusende gången, genom att lägga upp ett vrål som får blodet att isa sig i var mans ådra.

Flodis är alltså sjuk.
Snoret rinner.
Ögonen rinner.
Semper rinner (tack gode gud ner för feberstrupe...).

Tålamodet, mitt då´ra, rinner oxå all världens väg mellan varven och jag tänker - hur orkar man??
Sen ser man lilla hjälten med feberglansig blick och tårar som rinner försöka undersöka hur det nu var man gjorde för att komma upp i stående.
Då är det inte bara den sista snön i Hammarbybacken som smälter mina vänner.
Det ynkapynka lilla knytet smälter mitt efter resan igår (förresten på tal om resan igår och dess rastplatser, efter att ha sovit på saken så tycker jag nog bäst om Sillekrog och Klinga) polar isade hjärta...

En annan friskare dag skall jag visa er vad Motala hade i sitt sköte!
Nu kärlek, Alvedon supp och blöjbyte.


Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,
om också bara ett,
så länge är vår kärlek en sluten hand -
och oss sker rätt.
(Boye)

AVE!