Jul, jul strålande jul, glans över vita skogar....

Har tjuvstartat julfirandet den gångna helgen. Jag och några av mina mest älskade vänner har samlats i en årlig sammankomst för att dricka julen till och äta enligt knytis principen. Mitt bidrag gick duktigt på arslet; den färdigkokta skinkan var rå… Nåväl det fanns annat att locka strupen med. Tänk att dessa vänner som jag har fått ganska sent i livet är så betydelsefulla; BASGRUPP 10 med fallanger jag älskar var och en av er!! Freddie & Petra, det fantastiska värdparet för året får en stor fet guldstjärna i kanten för sin insats, och massa kärlek.

I spåren efter julfesten har jag även försökt fånga julen hemma. Jag har tagit fram lite mer juliga gardiner och kämpat mot BoBo hela helgen vad gäller vad som får ställas fram redan nu. En kamp som kommer att pågå, är jag rädd tills det är dags att packa undan skiten. Försökt med alla möjliga metoder att få mitt hjärtas fröjd och glädje att bifalla i mina pyntningsorgier. Men BoBo satte ner den tunga foten och stod fast. Inget mer pynt kommer upp förrän första advent.

Enligt kristendomen firas jul till minnet av Kristi födelse. Detta återspeglas i namnet på julen i de flesta europeiska språk (kristmässa, helig natt, födelse). Datum för den kristna helgen saknar grund i evangelierna men Lukasevangeliet indikerar att årstiden var månaderna då herdarna var ute och vaktade får (vilket är lite motsägelsefullt eftersom fåren knappast valsade runt på hedarna i midvintertid, men well, well). Jesu födelse firades i fornkyrkan på olika dagar. På 300-talet förlades firandet av Jesu födelse till den 25 december. Det var romarna som valde detta datum. Man bytte då helt sonika "den obesegrade Solgudens födelsedag", som firades just den 25 december, mot firandet av Jesu födelse. Årstiden december ersatte då det romerska firandet av solguden som hölls vid midvintern, men även andra hedniska folk i västerländerna firade redan sina egna typer av högtider vid midvinter. I den fornnordiska tron firades jul vid vintersolståndet eller midvintern då dagarna är som kortast och nätterna som längst, för att fira solhjulets återkomst (man tänkte då på solen som ett hjul, därav namnet…). Julens speciella gud var Jólner, som är ett av Odens många namn.
Övergången från de gamla folkens traditioner och seder till kristendomens dito förenklades alltså mkt genom att midvinter redan var en högtid. Att ljuset återvände till jorden efter midvinter har fått symbolisera det andliga tecknet för Jesus födelse. (Vintersolståndet infaller nuförtiden något tidigare på grund av ändringar i kalendern; Ställ tillbaka grillen!;)).Vissa menar istället att den Katolska kyrkan ändrade tidpunkten för Jesu födelse så att den skulle sammanfalla med hedniska midvinterfester. Här passar det att dryfta om religion är ett opium för folket eller ej… Jag säger i nuläget varken det ena eller det andra men måste ändå ge Katolska kyrkan ett MVG i implementering av julen och anser nog att hysterin förknippad med densamma är som en tripp på opium.
På tal om midvinterblod; Läs Mons Kallentoft, noggrant och nyss!
Påminnelse till tomten: Snälla låt mej få en tvättmaskin!

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

AVE!