Åh vet ni; jag behöver inte äta min gamla hatt.
Inte heller behöver vi oroa oss över att demensutredningar blir viktigare än miljöfrågor, internationell ekonomi och strävan mot fred på jorden.
Tvivelaktiga synapser och kolinesterashämmare ges ingen plats i det ovala rummet.
Ingen maktfullkomlig hockeymorsa behöver gömma oäkta barnbarn i vita husets trädgård.

Vita huset blir nu istället lite mörkare (kanske någon anser att denna formulering är lite politiskt inkorrekt men fortsätt läs nedan).
Framtiden däremot känns ljusare än på länge. Inte bara för att jag inte behöver käka upp nåt hörn av en gammal mössa utan för att jag verkligen tror att förändringens tid är inne. Jag tror att de 4 bästa åren av mitt liv tar sin början i detta nu när eden är svuren och elektorsrösterna är otvivelaktigt räknade och buntade. Jag som just läser Margret Michell´s borta med vinden och begrundar detta oerhörda lands mkt smutsiga förflutna. F-n va bra det kommer bli nu där borta vid atlantkabelns slut.

Ovan molnen är himlen alltid blå.

AVE!