4 km.
Under: våndor, helvete, dyspné, tron på livet efter detta; utkristalliserad bild av en annan dimension där jag smal som en pinne ligger sked med Karamellkungen och Ola, hopplöshet, förslag på tillvägagångssätt att rymma, mamma hjälp!, sjukskrivning, utbrändhet, upplevelse av armageddon, aldrig mer, aldrig någonsin mer, inte för alla pengar i världen. Inte. Alls.
Efteråt: apati, oförmåga att förflytta köttet från bilen upp i lägenheten än mindre få av mej sportbh:n, förlamningskänsla, svimningskänsla, behov av sista smörjelsen, oförmåga att stå lull i duschen.
4 km.
Fy fan vad patetiskt. Hur kan man va så j-la usel.
Retrospekt: Apati (vill inte ge med sig), trötthet, längtan till landet som icke är, eller åtminstone sängen. Det är över liksom.
Se upp för självsvägning, det har ett eget okontrollerbart liv.
AVE!
2 kommentarer:
glöm inte att du är grym på att cykla! sådär känner jag efter en mil i kärringtempo på cykel...men jag jobbar på saken=) tror du cykelskor skulle göra susen? tror fortfarande att prylar kan ersätta muskler...hehe;-)
Men det gick ju bra å springa, och det märks redan tydliga resultat...
Låt inte ett tråkigt träningspass slå undan benen på dig.
Du är duktig, tro inget annat... då får du ingen spooon!
/ Bo the Coach
Skicka en kommentar