Akutdagar!
Hoppsan. Efter långledighet hos mamma. Åter i verkligheten. Återkommer till lata dagar i Motala lite längre ner. Vill först avhandla det som rör mitt arbete (som detta forum var tänkt att handla om, pyttsan handlar ju mest om mitt gnäll!). Okej tillbaka igår. Hade 2 patienter och sprang benen av mej. Båda två är numer förpassade till större sjukhus med mer resurser. Allt bara för att inte jag kan lägga en v-sond. Eller inte bara kanske, men blir irriterad och känner mej otillräcklig när jag inte kan hjälpa mina patienter att må bättre.

Har dock ett förslag till förändring till det bättre för alla patienter med eventuella tillstånd av illamående:
Alla anställda inom hälso- och sjukvård går ihop och skriver en stämningsansökan på det företag (eller de personer som grundat dito företag) som en gång i tiden tillägnande världen ett antiemetikum kallat Esucos. Detta preparat (mot illamående) var varje patient och vårdares svar på bönen om att undslippa envist illamående. Att bli bönhörd = att få en skjuts av Esucos intravenöst. Detta vet alla.
Nu är det dock så att ovan nämnda företag har slutat att tillverka drömpreparatet med anledning av för låg försäljning på markanden. Kan man ha överseende med detta? Eventuellt. Vad man däremot inte kan ha överseende med är det faktum att företaget inte bara slutade att förse världen med sitt underbara preparat de håller inne på patentet. Vilket ju såklart innebär att preparatet inte finns att uppbåda i någon tappning alls. Resultatet (av några redan rika personers idiotiska beslut pga av att de inte kunde tjäna ytterligare lite mer) är att patienter världen över får ligga och spy ut&in på sig själva utan att man kan göra ett skit för att hjälpa dem. Jag skulle faktiskt vilja drista mig att skriva att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Eller nåt.

Mamma ja. God mat. Initialt pepparrotskött, tätt följt av kålpudding och kalops. Med varm kycklingsallad och falsk fläskfilé som avslutning. Samt många hg karamellkungen. Var faktiskt så mätt redan efter 24 h i Motala att jag tog mej en dust men Råssnäsudden. Hasade runt udden ett par varv och kallade det löpning. Inte så dumt att åtminstone vara lite mer på g... Sen har jag sovit (bl.a somande jag under soffbordet i lördags, vilket iofs skulle kunna förklaras med att jag genomled den sk. schlagertävlingen i Västerås, och efter en sån pärs blir ju vem som helst utpumpad och vill gå i ide för att slippa mer plåga och umbäranden). Sovit som f-n. Har även hängt med syster och ELVIS!!! Sen har jag inte gjort nåt mer. Helt sant har tagit det så himla lungt att det nästan kan klassas som patetiskt.

Att kräkas är som att förlora en bit av sin själ. Att förvägra den sjuke svaret på densammes böner är att förlora hela sin själ.

AVE!