Min kusin har varit här i helgen och jag kunde då lägga tassarna på lite minnen från min examen!

För övrigt har Bobbo återkommit från höga fjälltoppar och med sådan frenesi förmedlat att Vemdalen rockar, att jag måste rekommendera detta resmål osett!
Själv sitter jag fast i vardagsångestens trassliga garn. Men samtidigt känns denna luriga januarimånad som en riktigt schysst vår-vinter som ändå bereder mej lite glädje eftersom jag inte behöver pälsa på mej så in i vassen när jag hasar till jobbet längs förortens skitiga husväggar! Som bonus kommer Elvis, min syrra och Tobbe hit i helgen. Detta faktum gör ju också att vardagsångesten får lite suddiga kanter! Bobbo och jag har precis haft en riktigt härlig sovmorgon också så på nåt sätt känner jag mej lite som en hycklare när jag klagar på vardagens tristess. Som omväxling kan jag således konstatera att jag är rätt förnöjd denna onsdag! Dessutom trivs jag så himla bra på jobbet att det nästan är oförskämt! (Åja, nog ska jag väl kunna få slänga mej med lite superlativ och lyckorop innan man diagosticerar biploär sjukdom? Eller kanske inte förresten, snacka om att pendla mellan höga toppar och djupa dalar. Jag kanske borde käka lite antiepileptikum!)


Bobbo säger: "Bättre klös med hälen lös". Själv menar jag att alla fall är ondo om de inte kan ske framåt!

AVE!