Lite ont om tid att få ur mej något här i friidrottsyran. Varje ledig och vaken stund tillbringas i soffan med uppspärrade ögon beskådandes män i tajts, fullpumpade med adrenalin och kämparglöd. Det är heliga stunder från vilka jag ämnar hämta kraft senare i höst när allt känns grått och trist. Inga missöden att rappotera. Inga skandaler att gotta sig i, inget skvaller att bidra med. Det har på det hela taget varit ganska lugnt och fridfullt (förutom då i friidrottssoffan, Bobbo har kommit med en mängd olika förslslag till hur vi skall kunna undvika att jag vattenplanar ur soffan till följd av min hypnos som uppstår när diverse sprinter visas upp i slow motion med sina gigantiska paket mitt i blickfånget vaggandes från sida till sida i den tajta dräkten, uj jag får nästan lite andnöd också, bara att tänka på det - och det faktum att det pågår i en hel vecka till - gör mig knäsvag...)

Onsdag = operation
För er som har planer på att skämma bort mig alltså!
Idag har jag även varit hos tandläkarn om någon vill skänka mig en tanke, gåva, kram eller så även av den anledningen. Ni kanske tycker att jag gör ett så bra jobb att tycka synd om mej själv att ytterligare sympatier vore hyfsat överflödiga? (För säkerhets skull skriver jag det : NI HAR FEL!!!!)

Bobbo gick till skolan imorse. Ska bli spännande att höra hur det gått när vi ses ikväll. Först ska jag dock jobba. Näst sista passet mitt mitt sommarvikariat. Lite sorgligt.

Vm-guld i handboll också, årets bragdmatch av U21-landslaget, jag är så impad.

Livet vore ett skämt utan sport.

Ave!