Tillbaka i stan.
Ordentlig kaffebryggare. Inte Överskottsbolagets pulver.
Tillbaka till jobb. Idag. Fast inte nu. Senare.
Skratta eller gråta. Lycka eller sorg? Vet inte. Kan inte bestämma mig för om jag faktiskt tycker att det ska bli underbart att gå tillbaka till jobbet eftersom jag tycker det är himla kul eller om jag nu ska falla ner i bottenlös olycka efter som det nu är en månad tills nästa gång jag är ledig 3 dagar i rad. Usch det får bli det sistnämnda, det ser så otäckt ut när man ser det på pränt, det där med en hel månad till nästa gång. Jaha, jag är nu drabbad av bottenlös olycka. Men kaffet är ändå välidgt gott och jobbet väldigt kul. Alltså bottnelös olycka med guldkant!

Alltid spännande att gå tillbaka till jobbet efter ledighet. Vilka patienter finns kvar? Ramlade jag på arslet innan jag gick på ledighet och ska käka upp det nu? Ska venport bytas? Ska e-konc hängas? Ska någon få en nål? Ska blod flyta? Ska åter igen en patient med färsk blödning frikännas från Neuro lite för tidigt för att sedan svimma precis innan avfärd så att vi måste mota patienten i dörren?

Jag blir varse allt det där om ett par timmar. Nu ska jag njuta av kaffet i min bottenlösa olycka med guldkant. See u!