Så vad är oddsen? Rent statistiskt för att något helt jävla absurt inträffar så fort jag är på plats på jobbet för att genomföra helg nummer 2? Ni som ev. läser detta kommer att tro att jag skämtar.

Fredag

13.30 sladdar in på avdelningen (nygjord, är ju trots allt FF)...

13.45 rapport (som omväxling glasklar utan frågetecken)

14.00 börjar dela kvällsmediciner (håll i hatten det är nu det börjar)

14.02 Han med stort H uppenbarar sig (måhända inte han med stort H för mej, det är ju Bobbo men vi snackar ändå en hel j-la karl som man faktiskt vänder sig om på stan efter, då kan ni ju tänka er ens omedelbara reaktion när han glassar in på en vårdavdelning i förorten i slimmat linne och lagom tajta workerbralls, ärligt talat min första reaktion - efter att ha sett ut som lämplig inventarie i guldfiskskål i minst 15 sekunder- var att helt sonika gå fram och bita honom i armen. Gode gud vilka armar...)

14.03 Vidundret frågar mig om jag kan vara honom behjälplig, nickar till svar får inte fram ett enda ljud

14.04 Vidundret frågar om jag har problem att förstå hans norska, förmodligen eftersom jag ännu inte yppat ett enda ord och fortfarande ser ut som om jag rymt från ovan nämnda skål och ser ut som förvånad Nemo.

14.05 Poletten börjar trilla ner hos mej. Hur trevlig den norske mannen än är att se på (eller åtminstone hans armar) så är hans mission på mitt jobb helt j-la förödande. Han vill stänga av allt vatten, alla toaletter, handfat, autoklaver, sköljar så långt ögat når, på obestämd tid. Den som vet hur man klarar av sitt jobb på vårdavdelning utan vatten kan återkomma för personlig intervju, jag vill ha alla tips och råd!

...

20.00 Jag hatar det norska vidundret med en glödande passion eftersom jag håller honom ansvarig för hur svårjobbat och trassligt mitt arbete blivit. Vet ni t.ex hur svårt det är att förklara för den dement gumma med urin vägsinfektion (och därför också ett ständigt behov av toalett) att en norsk snygging tvingat oss att stänga av vattnet? Eller för anhöriga som tycker att det är snålt av oss att inte bjuda på ett glas vatten till middagen (pat. gillade inte ramlösa...). Värst kändes det nog när söt liten tant vid åtta på kvällen frågade om hon inte skulle få sitt kvällskaffe, hon har nämligen väldigt svårt att somna utan.

Med tårfyllda ögon gick jag hem. Och svor förbannelser över norsk man.

Med tårfyllda ögon måste jag idag gå och jobba kväll (nu är alla vattenledningar fixade så ordningen är så gott som återställd). Det känns vemodigt eftersom Bobbo ska åka till Värmland med Säfflebuss kl 13,15. Jag blir lämnad ensam.

Räkna med att mina demoner kommer att smyga fram ur skuggorna och se dagens ljus via denna sida. Jag kommer att längta ihjäl mig.
Bobbo I Love u!